Jag låg där på bryggan med en bok. Klädde av mig när det blev sol och på mig när de kom moln. Låg på ryggen, sidan, magen. Slumrade. Blev serverad kaffe. Tog en bastu. Och en Hof. Åt mat som jag inte hade handlat och diskade mycket som kompensation.
Det blev en underbar midsommar. En gång gick jag i skogen. Utan att ens fråga någon om det var okej. Utan att ens behöva tala om hur länge jag tänkte vara borta.
Det som jag trodde skulle kännas panikartat blev nåt helt annat. Det blev någon slags total avkoppling. Vi har redan bestämt att boka två sommarveckor på ön nästa år – en MED barn och en UTAN.
Jag erkänner. Jag är som gjord för varannanveckaslivet.
Nu har jag och M några få dagar kvar ihop. Sen skiljs våra vägar ett tag. Han ska resa, jag ska… ja… vara kvar.
Men jag är inte så rädd för det längre även om det kommer bli många ensamma kvällar.
Det är liksom vidrigt och bra på samma gång. Men om man fokuserar på det bra så blir det bara vidrigt precis när man går och lägger sig.
Och man behöver ju inte gå och lägga sig i onödan.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer