Ibland faller saker på plats på ett helt annat sätt än man tror. Ibland får saker och händelser en helt annan mening än tänkt. Ibland är det först långt senare som logiken blir synlig. Orsak och verkan visar sitt märkliga mönster och livet ritas upp, fast baklänges. Som en bok som skrivs från slutet.
Som att det hela tiden fanns ett manus och någon bakom det som visste allt, men som hade en enda uppgift: att aldrig avslöja sig.
Igår kom den stora lilla (han som åldersmässigt befinner sig mellan barndröm och vuxenverklighet) och kröp ner bredvid mig i soffan, långt efter läggdags. Tankarna rullade och snurrade och var helt omöjliga att förklara för en förälder så jag sa “Kom. Vi går och lägger oss tillsammans.”
Jag minns inte varför, men plötsligt låg han och läste min bloggbok, den som M gjorde till mig för hundra år sen.
Han. Läste MIN. Bok. Den som till stor del handlar om honom och hans värld.
Han skrattade. Och frågade. Och undrade. Vi gapskrattade åt saker han sagt, situationer han varit i. Vi pratade om livet som det var då. “Hur gammal var jag då? Sa jag verkligen så? Vad rolig jag verkade vara! Gjorde jag det där!? ”
Ett tidsdokument. Det skrevs aldrig som ett sådant, men det blev det med tiden – förvandlades och fick en ny mening. Alla dessa ord och vardagsdagar som kommit och gått – några av livstimmarna finns komprimerade här. Några balsamerade stunder. Något som går utöver minnen och foton.
Något vi kan låtsasuppleva igen, trots att det är borta. Borta men ändå här.
När det var dags att släcka tog jag boken och vägde den i handen. 400 sidor. Meningslösa och banala på sitt sätt, men oerhört betydelsefulla på samma gång.
Och jag hajade plötsligt vilken grej jag råkat skapa till ungarna. Så där mest i förbifarten och hemskt egoistiskt for sure, men ändå.
“Mamma. Jag vill fortsätta läsa i den imorgon.”
“Självklart. Om du tror att du pallar trycket. Du vet… det blir ju tungt sen…”
“Jo. Fast jag vill ändå. För jag vill veta vad som händer när du beskriver det.”
Och jag vill veta vad som händer när du beskriver det.
Sen.
När du är redo.
♡