En av anledningarna till mitt dåliga bloggande är att jag varit djupt engagerad i min kära kusins möhippa med tillhörande bröllop. I lördags small det så äntligen och nu är hon gift med sin underbare norrman.
Själv är jag drabbad av vakuum (ja, det stavas faktiskt så). Efter att ha andats, ätit och sovit detta bröllop i några veckor så är det nu helt tomt. Ett minne sitter på fingret, en vacker Gotlandsring som de närmast sörjade fick som ett stort tack för hjälpen. Jag tittar på ringen och inser att den verkligen är och kommer att förbli ett minne av något fantastiskt. Det har varit jobbigt, irriterande, slitsamt, tråkigt, stressande men framförallt, inser jag nu efteråt, har det varit en stor och sjukt rolig grej. Jag har lärt känna roliga människor, skrattat ihjäl mig, festat och umgåtts med sköna personer som jag annars aldrig hade snackat med.
Tusen tack Sanna och alla dina sköna polare. Jag vill äta upp er allihop.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer