Arbetsveckan slut. Ingen torpresa, ingen middag hos någon, ingen hembjuden. En fredagkväll hemma. Exotiskt! Underbart med god mat, en skön öl, lite teve, lite snacks, ett par glas rött, ledig make och rara väluppfostrade barn.
Men det visar sig snart att det är livsfarligt att vara hemma. Den första hemska, och möjligen värsta, händelsen är upptäckten hur Svensson vi kan vara. Julian har inte alltid koll på veckodagarna och när han fick insikt:
– Är det fredag idag?! Jaaaa! Då kan vi ha fredagsmys!
Gahhhhhh! Var i helvete kom det ifrån?! Det ordet måste ju vara värre än alla runda ord i världen. Jag har aldrig och kommer heller aldrig, ta ordet i min mun. Gode gud, låt honom bli punkare framöver!
När chocken lagt sig ramlar Rufus ur soffan och slår upp ett skönt jack i pannan. Fram med kylklamp i handduk.
Sen dansar vi allihop tills de medelålders atlet-föräldrarna håller på att kräkas upp lammburgarna på äkta mattan.
Sen springer Rufus in i bordet igen, den här gången tar han det lite från vänster och får en bula på andra sidan pannan. Kylklampen ligger fortarande framme. I säng med honom.
Fram med choklad och popcorn. Julian äter fem bitar Center och fyra popocorn. Sen däckar han i soffan och åker även han i säng.
Kvar sitter två halvsovande individer som faktiskt lyckas komma igen! Men klockan 01.00 inser de sina begränsningar och går och lägger sig.
Tio minuter senare vaknar Rufus. Jävligt fredagsmysigt måste jag säga.
Skönt att höra att man inte är ensam i Svenne-Banan-träsket.
Du, ja bor med en som konstaterade: “Är det fredag i morgon? Då måste vi ha tacos till middag!” Och nej, jag vet inte heller vad det kommer ifrån!