De kanske inte dog direkt, budgivarna. Men det hade nästan känts bättre om de faktiskt hade gjort det, för de två som låg högst igår kväll hade mage att hoppa av idag när de sovit på saken. Jag är besviken och tycker att de är idioter. Veliga människor är inte riktigt min grej just nu. Antingen vill man, eller så vill man inte. Hur svårt kan det vara?
Men jag försöker se det som ett I-landsproblem och inte deppa ihop för en motgång som innebär att man inte får över två miljoner för nåt som egentligen är värt typ ungefär det…
Trots det kvarstår faktum – lite cash för lägenheten i kombination med att torpet värderas högt = jag har inte råd att köpa ut David ur torpet, vilket i sin tur innebär att jag får sälja det också.
Det allra jobbigaste nu är att vi måste visa lägenheten en gång till. På bara tre dagar ser den ut EXAKT som det krigsdrabbade område den brukar göra till vardags. Undrar om vardagskaosstockholmssöderförorts-chic säljer bättre än avskalat skandinaviskt?
Jag tror fan det.
Köp Efter Morris här:
Jag säljer inte i första taget! Jag ska göra allt jag kan för att ha det kvar.
Du måste få behålla torpet!!!!