Min yngste son har, som trogna läsare redan vet, en fallenhet för… kyrkklockor. Jag har lite svårt att förhålla mig till det. Är det gulligt eller är det sjukt? Varje gång jag ställs inför frågan landar jag någonstans mittemellan. Helt okej är det i alla fall inte.
Så nu har jag under två dagar suttit med honom på youtube och kollat kyrkklockor. “Mamma, kan vi se små filmer på kyrkklockor på datorn, snälla?”. Han får aldrig nog. Favvoklippet är 6.25 långt, Berlin-Charlottenburg, mittagsläuten. Nej, jag skojar inte.
Jag sätter genast in femhundra spänn på hans terapikonto. Och en femhundring till mig själv för säkerhets skull. Det här kommer att kosta.
Köp Efter Morris här:
Sara: absolut. Det är mest den där frikyrkliga genen som oroar mig… Anna: 🙂
Han är så skön din lille grabb!
Det kunde vara värre, det kunde vara death metal. Eller dansband.