Ja. Ni som följt med på den här resan har för länge sen förstått vad den här dagen, kvällen och natten betyder för mig. Nu har jag packat upp den sista kartongen för idag. Många återstår. Men det känns inte betungande. Inget känns för tillfället betungande. Jag är här och jag tar det som det kommer.
Resan har varit svår. Det svåraste jag gjort faktiskt. Det tyngsta. Och jag påstår inte att den är över eller att jag nått målet. Tror inte ens det finns ett. Mål alltså. Det enda jag vet är att jag fortfarande lever och att jag mår så bra som jag inte gjort på flera år.
Nu har jag bäddat upp min säng och sover på den utan bäddmadrass i natt. Hey, vad spelar det för roll? Jag kommer sova gott om jag så låg direkt på golvet.
God natt alla fina ni. Ni finns här hos mig ska ni veta. Allihop.
Köp Efter Morris här:
Jag finns hos dig™¥