Omstart

Det är så svårt att gå och lägga sig. Jag förstår inte. Jag som hade “22.00-panik” i mitt Svenssonliv tidigare kan inte förmå mig att gå och lägga mig i rimlig tid. Det är inte det att jag inte somnar omgående – oftast gör jag det direkt – men det är som att jag är rädd för att släcka ljuset. Och för tystnaden. Rummets förändring i mörkret. Jag är som en jävla hund. Går varv efter varv i lägenheten. Hittar tiotusen fullständigt meningslösa saker att plocka med. Och ändå ser det ut som fan här hemma. Hur går det ihop? Det är inte så att jag gör nåt som verkligen behöver göras. Stoppar in ungarnas rena kläder i garderoben till exempel. Det gör jag inte. De ligger istället i högar lite varstans. Jag packar inte upp de tre sista flyttkartongerna (ja, jag har tre kvar banne mig). Jag tar inte tag i de där “det-gör-jag-när-jag-flyttat-in”-lådorna heller fast det finns rätt många. Jag plockar fanimig inte ens ur diskmaskinen. Inte ens teve tittar jag på. Jag gör egentligen ingenting av värde. Ni hör ju. Jag kan ju inte ens tala om VAD jag gör. Bara var jag INTE gör.

Nej. Det här får det bli omstart på. Nu när jag ändå håller på och startar om mig själv.

Men imorgon ska jag gå upp tidigt (eller hur?!…. fail redan från början… men låt mig tro det för en stund här nu…) och åka till landet. En betydande orsak till att jag måste upp tidigt är också att jag inte har nån frukost. Så den måste intas på vägen nånstans. Ju förr dess bättre.

Men där nere. På landet. Där har jag mål kan jag säga. Det är imorgon förvandligen påbörjas. Ren tillfredsställelse ska jag ägna mig åt där. Jag ska kasta all skit som jag inte fått göra hittills. Det är dags nu. Can’t wait.

Sen.

Sen ska jag ta fram motorsågen.

Så om ni inte hör nåt på ett tag här så kanske ni kan prova att slå en signal på mobilen. Eller ringa 112. Eller be en bön.

Eller ta över bloggen åt mig.

Köp Efter Morris här: