Frida Spikdotter Nilsson

En av ångestpunkterna är ett minne blott. Lilla bilen, eller snarare det fordon som kan anas under all skit, gick igenom besiktningen (varför skriver jag bilbeSKITningen hela tiden?). Sånär som på en trasig lampa. Men jag slapp återkomma i alla fall. Satt och slösurfade lite på www.bilprovningen.se en dryg timme innan det var dags. Där fanns en eminent checklista. Punkt nummer nio, kontrollera varningstriangel. Det har jag väl? Eller? Har jag det? Fan. Det måste jag väl ha? Kasta sig hem. Tick tack. In i bakluckan, bända upp matta, skruva loss golv, hitta extradäck. Hitta inte triangel. Tick tack. 20 minuter kvar. Kasta sig in i bilen, stanna vid VARJE rödljus på väg till macken, rusa in på OK, sno åt sig sista triangeln på världens yta. Köööööööa. Betala. Plattan i mattan hela vägen ut till Högdalen, sladda in på parkering för att se UFK 780 tändas på skylten. Andan i halsen, rätt in i bilprovningsindustrin. Tas emot av spoling som tar sig själv och sitt jobb på liiite för stort allvar för att det ska vara riktigt sunt. Man kan tänka sig bilprovningens Rambo, även om det är svårt. – Har du någon triangel till den här då…? (“den här” är tydligen Lilla bilen!!! Bah! No one puts baby in a corner!) – Javisst! Han kunde ju inte ana varför jag drog på Högdalens största trimufgrin när jag halade fram den röda...

… jag hade inte tänkt så fröerna i permafrosten som råder nu. Jag ska förkultivera i fönstret här hemma. Givetvis. Fast med mina fantastiskt gröna fingrar kanske det är sak samma.    

Jag bloggar inte. Eller i alla fall väldigt sällan. Jag har fått en tidig 40-årskris (nej, okej, kanske inte JÄTTEtidig) och ska gå ner i vikt OCH gå en jätteklurig Webmasterkurs som är svinjobbig. JAG SKA BESIKTIGA BILEN PÅ TORSDAG! Den här punkten borde egentligen komma överst på listan. Djup, djup ångest. Välja skola till Julian. Detta är en mer långtgående och permanent livsångest, skulle jag tro. Gjorde vi rätt? Eller rättare sagt, hur fel på felskalan blev det? Frågor man ställer sig. Var fan är mina fröer som jag beställde på odla.nu för exakt 20 dagar sedan?! En annan typ av fråga man ställer sig. De måste ju i jorden, typ nyss. Jag kommer hålla odla.nu personligen skyldig om inget gror på vår skuggiga, sumpiga, steniga, mossträdgård i vår… Jo, det är sant. Jag kommer det. Jag har ett par tusen böcker jag vill läsa innan livet tar slut. Kommer jag hinna? Har hållit på med samma sedan i oktober. Räkna på den. Sen är det det där med växthuseffekten, men det genomsyrar allt ovan kan man säga.   Sen har jag ett par saker som dämpar rejält: Om en vecka åker jag och David till Berlin. Vad vi ska göra där kan ju ni fundera på… Det är ljust när vi går till dagis och ljust när vi är på väg hem. Hörde ni?! Ljust!!!   Känns...

Jag tror att min lilla blogg håller på att dö ut. Sakta men säkert. Det känns så. Men man vet aldrig. Lite konstgjord andning och framstupa siodläge kanske gör att den repar sig.   

Jag tränar med killar som har tröjor som det står “Kalashnikov” och sånt på.   Vi hälsar numera lite på varandra. Med en sån där stum och förstående nick. Jag och Bandidos liksom.