Frida Spikdotter Nilsson

Helgen spenderades på landet. Löksättning samt skövling av risig trädgård stod på agendan. Måste säga att vi gjorde ett bra jobb på kaparfronten. Förmodligen beskar jag en syrén till döds. Men det spelar ingen roll, den såg ändå inte ut som en syrén längre. Är dock säker på att körsbärsträdet längre upp på tomten hade en hemlig förälskelse på g med den numera icke-existrande syrénbusken. När jag tappert tog mig upp för att kapa toppen på det ganska stora körsbärsträdet höll jag själv på att stryka med och få hela trädkronan i bakhuvudet. Äventyrligt värre. Och rätt åt mig förmodligen, mördare som jag är. En annan av helgens höjdpunkter (förutom buskdödning och nära-döden-upplevelser) var champagnetömning och firande av vår sjuåriga bröllopsdag som inträffade igår. Orkar inte hålla på och oja mig över det, men hur fort ska tiden egentligen gå här i livet? Helgen spenderades på landet. Löksättning samt skövling av risig trädgård stod på agendan. Måste säga att vi gjorde ett bra jobb på kaparfronten. Förmodligen beskar jag en syrén till döds. Men det spelar ingen roll, den såg ändå inte ut som en syrén längre. Är dock säker på att körsbärsträdet längre upp på tomten hade en hemlig förälskelse på g med den numera icke-existrande syrénbusken. När jag tappert tog mig upp för att kapa toppen på det ganska stora körsbärsträdet höll jag själv på att stryka med och...

Igår inledde Rufus sin karriär som gångare med fyra steg. Redan idag har han avancerat och tagit hela sju steg, varav ett bakåt! Imponerande. Han ser ut ungefär som Frankensteins monster som precis fått fötterna påsydda. Fast lite gladare och inte så blå. Sen har han ingen bult genom skallen heller. Igår inledde Rufus sin karriär som gångare med fyra steg. Redan idag har han avancerat och tagit hela sju steg, varav ett bakåt! Imponerande. Han ser ut ungefär som Frankensteins monster som precis fått fötterna påsydda. Fast lite gladare och inte så blå. Sen har han ingen bult genom skallen...

Ikväll tog Rufus fyra steg! Små, visserligen, men ändå. Fyra steg! Han blev så lycklig att han inte visste vart han skulle ta vägen. Men det tog på krafterna och det slutade med att han inte ens orkade sitta upp utan ramlade rakt baklänges och slog skallen i parketten. Welcome to the world of walk. Sensation nummer två för kvällen var att vår diskmaskin var helt tom i typ 30 minuter! Det har nog aldrig hänt. Allt var urplockat och rent och ingenting fanns det att fylla på med! Men nu har David påbörjat ett bak så det löser sig snart. Men ändå. 30 minuter. Det är stort. Ikväll tog Rufus fyra steg! Små, visserligen, men ändå. Fyra steg! Han blev så lycklig att han inte visste vart han skulle ta vägen. Men det tog på krafterna och det slutade med att han inte ens orkade sitta upp utan ramlade rakt baklänges och slog skallen i parketten. Welcome to the world of walk. Sensation nummer två för kvällen var att vår diskmaskin var helt tom i typ 30 minuter! Det har nog aldrig hänt. Allt var urplockat och rent och ingenting fanns det att fylla på med! Men nu har David påbörjat ett bak så det löser sig snart. Men ändå. 30 minuter. Det är...

Så var den ödesdigra dagen här. Dagen då jag uppnått den där åldern som på något vis symboliserar andra sidan. 35. Det är mycket och nästa anhalt känns som 40. Och även om jag kanske inte trodde att jag som trettiofemåring skulle vara där jag är idag (straxt innan jag träffade David för 11 år sen hade jag precis beslutat att jag skulle vara singel till jag fyllt 35…) så är jag sammanfattningsvis oerhört nöjd med mitt liv för till fället. Två helt otroliga barn, en man som jag inte finner ord att beskriva just nu och en mor, far och syster som ställer upp i alla lägen. Dessutom alla andra vuxenprylar som bil, körkort (kan vara bra att ha om man har det förra), trygghet, bostadsrätt, sommarstuga. För tillfället också ett riktigt jobb. Jiiiisus. Hur gick det till? Jag måste ha lurat mig till det. Fick frukost på sängen och fina presenter imorse, bland annat Manu Chaos senaste. Den finns redan i min iPod som jag ska ha på väg till jobbet…. Jo, det är sant. Jag måste fira min födelsedagssöndag på jobbet. Fy fan, rent ut sagt. Som tur är har Julian lovat att rita en teckning till mig tills jag kommer hem. – Det blir en rymdgubbe. Kanske en marsgubbe, eller venusgubbe eller saturnusgubbe. Älskade unge. Så var den ödesdigra dagen här. Dagen då jag uppnått...

Jag tycker själv att jag presterat något oerhört de senaste veckorna och vill nog påstå att jag peakade idag. Jobbade som en besatt hela dagen, mötte upp David (som är på disputationsfest ikväll) och Rufus exakt klockan 14.00 utanför jobbet, gick i rask takt mot t-banan och vidare till dagis. Plockade hem trött 4,5-åring (och kom ihåg att ta med galonisar och stövlar!!!) och på två timmar lyckades jag baka två chokladkakor, laga spagetti och köttfärssås, byta en bajsblöja from hell, mata Rufus två gånger, plocka leksaker (behöver egentligen inte nämnas, är samma sak som att andas numera), röja kök, sätta på en tvätt samt underhålla tjurskallig bebis (som tillslut fick en SonyEricsson att suga på). Herrejävlar. Är detta livet? Jag tycker själv att jag presterat något oerhört de senaste veckorna och vill nog påstå att jag peakade idag. Jobbade som en besatt hela dagen, mötte upp David (som är på disputationsfest ikväll) och Rufus exakt klockan 14.00 utanför jobbet, gick i rask takt mot t-banan och vidare till dagis. Plockade hem trött 4,5-åring (och kom ihåg att ta med galonisar och stövlar!!!) och på två timmar lyckades jag baka två chokladkakor, laga spagetti och köttfärssås, byta en bajsblöja from hell, mata Rufus två gånger, plocka leksaker (behöver egentligen inte nämnas, är samma sak som att andas numera), röja kök, sätta på en tvätt samt underhålla tjurskallig bebis (som tillslut fick...