Frida Spikdotter Nilsson

Tjej med gravidmage ringer upp sin kille. – Hej, det är jag. De pratar en stund. -Jo, du jag tänkte, jag har fått ett jobb, eller ett erbjudande om ett jobb. Ett par månader när bebisen i sådana fall är typ ett halvår. Skulle du kunna tänka dig att vara pappaledig ett par månader heltid då. Tyst och lyssnar (jag också!). – Jaha. Mmmm. Men… jaha. Okej… Spänningen stiger. – Okej… okej…okej… Jag… mmmm… Spänningen är olidlig (dessutom måste jag gå av snart!). – Nej, okej. Jag tänkte kanske att det inte skulle funka, men jag ville bara fråga. GAHHHHHHH! Tjej med gravidmage ringer upp sin kille. – Hej, det är jag. De pratar en stund. -Jo, du jag tänkte, jag har fått ett jobb, eller ett erbjudande om ett jobb. Ett par månader när bebisen i sådana fall är typ ett halvår. Skulle du kunna tänka dig att vara pappaledig ett par månader heltid då. Tyst och lyssnar (jag också!). – Jaha. Mmmm. Men… jaha. Okej… Spänningen stiger. – Okej… okej…okej… Jag… mmmm… Spänningen är olidlig (dessutom måste jag gå av snart!). – Nej, okej. Jag tänkte kanske att det inte skulle funka, men jag ville bara fråga....

Denna håglösa söndag tog jag och Julian beslutet att åka in till Söder och gå på bio. (Först idag slog det mig vilken fruktansväd händelse det är att Astoria fått lägga ner, valmöjligheten är numera SF, SF eller SF när man ska se film i Sverige. *ryyyser*) Salongen var nästan tom och Julian nästan sprickfärdig av förväntan. Och full med Ahlgrens bilar (“Man får egentligen absolut inte äta godis på söndagar, mamma”). Framför oss sitter en mamma med sin dotter. Efter ungefär fyra minuter in i filmen Jack och Pedro var jag beredd att dra henne hårt i håret (så att huvudet följer med och liksom hänger bakåt över ryggstödet) och förklara hur man som vuxen biobesökare har ett ansvar för kommande generationer biobesökare. Att högt förklara varenda liten scen och utbrista “Nämen, vad gjorde sköldpaddan nu?”, “Men det var väl tokigt gjort!” och “”Men vad tror du ska hända nu?!”, är inte okej. “Jag tror att någon kommer in genom dörren och skjuter sköldpaddan med ett nackskott så att alla får sköldpaddshjärna i håret. Vad tror du?”. Tänkte jag. Men sa inte. En film ska ses, inte refereras med bebisröst. Denna håglösa söndag tog jag och Julian beslutet att åka in till Söder och gå på bio. (Först idag slog det mig vilken fruktansväd händelse det är att Astoria fått lägga ner, valmöjligheten är numera SF, SF eller...

Helgen spenderades på landet. Löksättning samt skövling av risig trädgård stod på agendan. Måste säga att vi gjorde ett bra jobb på kaparfronten. Förmodligen beskar jag en syrén till döds. Men det spelar ingen roll, den såg ändå inte ut som en syrén längre. Är dock säker på att körsbärsträdet längre upp på tomten hade en hemlig förälskelse på g med den numera icke-existrande syrénbusken. När jag tappert tog mig upp för att kapa toppen på det ganska stora körsbärsträdet höll jag själv på att stryka med och få hela trädkronan i bakhuvudet. Äventyrligt värre. Och rätt åt mig förmodligen, mördare som jag är. En annan av helgens höjdpunkter (förutom buskdödning och nära-döden-upplevelser) var champagnetömning och firande av vår sjuåriga bröllopsdag som inträffade igår. Orkar inte hålla på och oja mig över det, men hur fort ska tiden egentligen gå här i livet? Helgen spenderades på landet. Löksättning samt skövling av risig trädgård stod på agendan. Måste säga att vi gjorde ett bra jobb på kaparfronten. Förmodligen beskar jag en syrén till döds. Men det spelar ingen roll, den såg ändå inte ut som en syrén längre. Är dock säker på att körsbärsträdet längre upp på tomten hade en hemlig förälskelse på g med den numera icke-existrande syrénbusken. När jag tappert tog mig upp för att kapa toppen på det ganska stora körsbärsträdet höll jag själv på att stryka med och...

Igår inledde Rufus sin karriär som gångare med fyra steg. Redan idag har han avancerat och tagit hela sju steg, varav ett bakåt! Imponerande. Han ser ut ungefär som Frankensteins monster som precis fått fötterna påsydda. Fast lite gladare och inte så blå. Sen har han ingen bult genom skallen heller. Igår inledde Rufus sin karriär som gångare med fyra steg. Redan idag har han avancerat och tagit hela sju steg, varav ett bakåt! Imponerande. Han ser ut ungefär som Frankensteins monster som precis fått fötterna påsydda. Fast lite gladare och inte så blå. Sen har han ingen bult genom skallen...

Ikväll tog Rufus fyra steg! Små, visserligen, men ändå. Fyra steg! Han blev så lycklig att han inte visste vart han skulle ta vägen. Men det tog på krafterna och det slutade med att han inte ens orkade sitta upp utan ramlade rakt baklänges och slog skallen i parketten. Welcome to the world of walk. Sensation nummer två för kvällen var att vår diskmaskin var helt tom i typ 30 minuter! Det har nog aldrig hänt. Allt var urplockat och rent och ingenting fanns det att fylla på med! Men nu har David påbörjat ett bak så det löser sig snart. Men ändå. 30 minuter. Det är stort. Ikväll tog Rufus fyra steg! Små, visserligen, men ändå. Fyra steg! Han blev så lycklig att han inte visste vart han skulle ta vägen. Men det tog på krafterna och det slutade med att han inte ens orkade sitta upp utan ramlade rakt baklänges och slog skallen i parketten. Welcome to the world of walk. Sensation nummer två för kvällen var att vår diskmaskin var helt tom i typ 30 minuter! Det har nog aldrig hänt. Allt var urplockat och rent och ingenting fanns det att fylla på med! Men nu har David påbörjat ett bak så det löser sig snart. Men ändå. 30 minuter. Det är...