Frida Spikdotter Nilsson

Så var den ödesdigra dagen här. Dagen då jag uppnått den där åldern som på något vis symboliserar andra sidan. 35. Det är mycket och nästa anhalt känns som 40. Och även om jag kanske inte trodde att jag som trettiofemåring skulle vara där jag är idag (straxt innan jag träffade David för 11 år sen hade jag precis beslutat att jag skulle vara singel till jag fyllt 35…) så är jag sammanfattningsvis oerhört nöjd med mitt liv för till fället. Två helt otroliga barn, en man som jag inte finner ord att beskriva just nu och en mor, far och syster som ställer upp i alla lägen. Dessutom alla andra vuxenprylar som bil, körkort (kan vara bra att ha om man har det förra), trygghet, bostadsrätt, sommarstuga. För tillfället också ett riktigt jobb. Jiiiisus. Hur gick det till? Jag måste ha lurat mig till det. Fick frukost på sängen och fina presenter imorse, bland annat Manu Chaos senaste. Den finns redan i min iPod som jag ska ha på väg till jobbet…. Jo, det är sant. Jag måste fira min födelsedagssöndag på jobbet. Fy fan, rent ut sagt. Som tur är har Julian lovat att rita en teckning till mig tills jag kommer hem. – Det blir en rymdgubbe. Kanske en marsgubbe, eller venusgubbe eller saturnusgubbe. Älskade unge. Så var den ödesdigra dagen här. Dagen då jag uppnått...

Jag tycker själv att jag presterat något oerhört de senaste veckorna och vill nog påstå att jag peakade idag. Jobbade som en besatt hela dagen, mötte upp David (som är på disputationsfest ikväll) och Rufus exakt klockan 14.00 utanför jobbet, gick i rask takt mot t-banan och vidare till dagis. Plockade hem trött 4,5-åring (och kom ihåg att ta med galonisar och stövlar!!!) och på två timmar lyckades jag baka två chokladkakor, laga spagetti och köttfärssås, byta en bajsblöja from hell, mata Rufus två gånger, plocka leksaker (behöver egentligen inte nämnas, är samma sak som att andas numera), röja kök, sätta på en tvätt samt underhålla tjurskallig bebis (som tillslut fick en SonyEricsson att suga på). Herrejävlar. Är detta livet? Jag tycker själv att jag presterat något oerhört de senaste veckorna och vill nog påstå att jag peakade idag. Jobbade som en besatt hela dagen, mötte upp David (som är på disputationsfest ikväll) och Rufus exakt klockan 14.00 utanför jobbet, gick i rask takt mot t-banan och vidare till dagis. Plockade hem trött 4,5-åring (och kom ihåg att ta med galonisar och stövlar!!!) och på två timmar lyckades jag baka två chokladkakor, laga spagetti och köttfärssås, byta en bajsblöja from hell, mata Rufus två gånger, plocka leksaker (behöver egentligen inte nämnas, är samma sak som att andas numera), röja kök, sätta på en tvätt samt underhålla tjurskallig bebis (som tillslut fick...

Som synes på bilden nedan så är städgenen i den Gunnarssonska familjen inte alls så välutvecklad som man kunde önska. Jag vet faktiskt inte hur det går till men vi kan helt enkelt inte ha det välstädat. En släng av Feng shui skulle sitta fint men en kaffe i soffan är så mycket mer avslappnat och kravlöst. Igår hade vi finbesök av Jennie och Agaton och efter det infann sig trötthet och lathet och vi hann helt enkelt inte stöka till så mycket innan vi la oss för kvällen. Julian blev mäkta förvånad över att finna vardagsrumsbordet helt rent imorse. Golvet i hallen var helt rensat på leksaker och av någon anledning var köket hyfsat okej även det. Med chockad min. – Ska vi ha gäster ikväll igen?! – Näe. Varför undrar du det? – Det är ju så fint och städat här. Okej. Ribban är lagd. Som synes på bilden nedan så är städgenen i den Gunnarssonska familjen inte alls så välutvecklad som man kunde önska. Jag vet faktiskt inte hur det går till men vi kan helt enkelt inte ha det välstädat. En släng av Feng shui skulle sitta fint men en kaffe i soffan är så mycket mer avslappnat och kravlöst. Igår hade vi finbesök av Jennie och Agaton och efter det infann sig trötthet och lathet och vi hann helt enkelt inte stöka till så...

“Jag är ganska säker på att jag la den där minimala kvävrisk-kinderäggsleksaken här någonstans…” “Jag är ganska säker på att jag la den där minimala kvävrisk-kinderäggsleksaken här...

Gå till jobbet innan Julian vaknat och komma hem efter att Rufus somnat. Sånt ägnar jag mig åt just nu. Fattar inte vad det är med webb och deadline men de tu går icke ihop. Aldrig har jag varit med om ett webbprojekt som inte hängt på gärdsgårn precis innan lansering. Har det månne med mig att göra? Tror faktiskt inte det. Tänker i sådana fall inte erkänna det. Som kompensation läste jag extra länge för Julian igår kväll, men det känns som en futtig ersättning. Det är snart över, dock. Det finns ett slut. Efter fredag ska allt vara klart, no excuse, sen återgår saker och ting till det normala. Och det finns väl inget ont som inte har något gott med sig. Alltid bra att få lite erfarenhet av… övertidsjobb, magont och sömnbrist… eller nåt. Livet är orättvis, sen dör man. Gå till jobbet innan Julian vaknat och komma hem efter att Rufus somnat. Sånt ägnar jag mig åt just nu. Fattar inte vad det är med webb och deadline men de tu går icke ihop. Aldrig har jag varit med om ett webbprojekt som inte hängt på gärdsgårn precis innan lansering. Har det månne med mig att göra? Tror faktiskt inte det. Tänker i sådana fall inte erkänna det. Som kompensation läste jag extra länge för Julian igår kväll, men det känns som en futtig ersättning....