Frida Spikdotter Nilsson

En väldigt högljudd tjej i min ålder var ute och botaniserade på bokrean tillsammans med sin barnvagnskörande väninna. – När jag får barn ska de absolut inte läsa sådana här böcker. “Alla döda små djur” liksom! Sånt skit ska inte barn läsa, tycker jag. Tränger sig fram till en annan bokhög. – Häääär! Det här kallar jag barnböcker! “Tomtebobarnen” och “Hattstugan”! Åhhh, sådana här gamla klassiker. Det ska mina barn få läsa. Skönt att det fortfarande finns några genuina bakåtsträvare där ute. Några som värnar om att befästa könsrollerna. Undrar om hon har bra minne? I sådana fall kanske hon kommer ihåg att mor är from i “Tomtebobarnen” och att farsan slår sina kottbarn med en käpp. Mer sånt och mindre tänkvärd litteratur åt barnen, säger jag! En väldigt högljudd tjej i min ålder var ute och botaniserade på bokrean tillsammans med sin barnvagnskörande väninna. – När jag får barn ska de absolut inte läsa sådana här böcker. “Alla döda små djur” liksom! Sånt skit ska inte barn läsa, tycker jag. Tränger sig fram till en annan bokhög. – Häääär! Det här kallar jag barnböcker! “Tomtebobarnen” och “Hattstugan”! Åhhh, sådana här gamla klassiker. Det ska mina barn få läsa. Skönt att det fortfarande finns några genuina bakåtsträvare där ute. Några som värnar om att befästa könsrollerna. Undrar om hon har bra minne? I sådana fall kanske hon kommer ihåg...

Dagen D är här. Och det har fallit på min lott eftersom det passade sig bäst, rent logistikmässigt. Rufus ska få sin första vaccinspruta. Detta är det värsta jag vet och man blir inte mindre blödig med åren kan jag säga. Packar ner näsdukar och min allra kaxigasta attityd. Risken är att jag bara får användning för näsdukarna. Det gör ju inte saken bättre att man dessutom måste ta sprutan på BVC. För om det är obehagligt att se Rufus lida så är det nästan ännu värre att behöva konfronteras med den fromma BVC-tanten som lägger huvudet på sned och ser psykotisk ut. Det kallar jag vardagsskräck. Dagen D är här. Och det har fallit på min lott eftersom det passade sig bäst, rent logistikmässigt. Rufus ska få sin första vaccinspruta. Detta är det värsta jag vet och man blir inte mindre blödig med åren kan jag säga. Packar ner näsdukar och min allra kaxigasta attityd. Risken är att jag bara får användning för näsdukarna. Det gör ju inte saken bättre att man dessutom måste ta sprutan på BVC. För om det är obehagligt att se Rufus lida så är det nästan ännu värre att behöva konfronteras med den fromma BVC-tanten som lägger huvudet på sned och ser psykotisk ut. Det kallar jag vardagsskräck....

… på posten. Julian blev glad eftersom det visade sig innehålla en ny pyjamas från farmor och farfar. Tack. Ingen i familjen tycks förstå hur det går till men Julian växer ur en pyjamas i veckan nuförtiden. Rufus växer ur en om dagen. … på posten. Julian blev glad eftersom det visade sig innehålla en ny pyjamas från farmor och farfar. Ingen i familjen tycks förstå hur det går till men Julian växer ur en pyjamas i veckan nuförtiden. Rufus växer ur en om dagen. Söt....

Emma kom förbi och förgyllde en annars ganska vanlig måndag. Vi käkade spagetti och köttfärsås som jag lagade medan Julian lekte loss med sin moster inne på sitt rum. Rufus och jag har annars spenderat dagen med långpromenad i snömodd och fika på Javasavi. Emma kom förbi och förgyllde en annars ganska vanlig måndag. Vi käkade spagetti och köttfärsås som jag lagade medan Julian lekte loss med sin moster inne på sitt rum. Rufus och jag har annars spenderat dagen med långpromenad i snömodd och fika på Javasavi....

Igår gjorde vi slag i saken. Det var ingen idé att dra på det längre. Vi tog oss iväg till Stadmuseet, alla fyra. Succé! Det var precis som förut i stort sett, med den skillnaden att ingen vuxen kunde gå runt och titta på utställningen i lugn och ro. Jo, titta kunde man men jag hade glömt hur det känns att vagnkryssa fram mellan andra irriterade besökare. Bortsett från det så funkade det perfekt. Dödenutställningen gjorde stort intryck på Julian. Han propsade på att vi skulle fråga personalen om de träffat spöket Georg som påstods gå igen i museets lokaler. Tjejen i kassan hade inte sett honom men trodde ändå att han var snäll (vit lögn om du frågar mig). Fyrårsögon stora som slussenrondeller. Men gårdagens höjdpunkt blev ändå Johan Hagelbäcks russinutställning. Han är ett geni den mannen. Russkildefestivalen. Match på Russundastadion. Två russin som hjälps åt att fly från en lussebulle. Och såklart protesterar russin mot kärnfria vindruvor. Små gynnare med "pro life"-plakat mot en hotad framtid. Precis sånt som matchar min hjärna. Se den! Igår gjorde vi slag i saken. Det var ingen idé att dra på det längre. Vi tog oss iväg till Stadmuseet, alla fyra. Succé! Det var precis som förut i stort sett, med den skillnaden att ingen vuxen kunde gå runt och titta på utställningen i lugn och ro. Jo, titta kunde man men...