Igår berikades världen med ännu ett liv och jag blev moster. Min älskade syster och hennes Daniel fick en liten perfekt dotter. Min systerdotter. Mina barns första kusin.
Inatt drömde jag att Emma och jag åkte i en karusell som inte verkade ha något slut. Vi bara for runt runt och upp och ner. Hade ingen kontroll. Vi skrattade. Och vi var livrädda.
Sen stannade karusellen och vi låg i gräset och såg den stora blåa himlen och trädkronorna snurra ovanför oss.
Emma, nu är vi på samma omvälvande karusell. Den som svindlar av lycka och skratt. Och den som gör en livrädd. Jag vill aldrig hoppa av.
Jag älskar dig. Nu åker vi.
Waaaa… nu hamnade jag på det här inlägget igen, och gråter lika mycket som första gången jag läste det. Så otroligt vackert skrivet. Riktigt kramar om hjärtat mitt!
Tjoho! Tackar.
Grattis Emma och grattis Frida!