När jag lämnat barnen: Nästa gång ska det bli bättre. Nästa gång de kommer tillbaka ska jag vara pigg och glad och funktionell. Vi ska inte bråka, jag ska vara förstående och lugn. En sån där riktig förälder ska jag vara. Nästa gång ska jag mobilisera och verkligen anstränga mig.
När jag skiljs åt från M: Nästa gång ska det bli bättre. Nästa gång ska jag vara en bra flickvän. Inte trött och uppbokad. Spontan och energifylld. Nästa gång ska jag mobilisera. Jag ska verkligen anstränga mig och lyckas njuta av varje minut.
När jag stänger torpet för säsongen: Nästa sommar ska jag göra mycket mer. Jag ska omorganisera i trädgården, planera, vara ute i god tid. Jag ska lägga om de där stenarna i bersån, byta fönstret i sovrummet, fixa golvet i hallen. Nästa år ska jag mobilisera. Inte bara sitta i solen och glo. När jag stänger nästa höst ska jag göra det med värdighet.
Varje gång jag känner som ovan: Jag ska sluta att leva innan och efter allt jag gör. Jag ska börja vara en sån som inte tänker bakåt eller framåt. En som njuter och kopplar bort allt som inte händer just nu. Jag ska mobilisera för att klara av det.
Ska man behöva gå en kurs i att liksom göra nåt så simpelt som att LEVA själva livet? Måste man LÄRA sig att verkligen GÖRA saker man gör? Jag menar, man GÖR dem ju. Sakerna.
Uppenbarligen, för de blir ju gjorda.
Och veckorna går. Barnveckor avlöser vuxenveckor och tillbaka igen
Som en puls som slår. Förutsägbart och inrutat.
Tills det inte längre är förutsägbart. Tills det upphör helt.
När jag är död: Nästa liv ska jag verkligen LEVA…
… konstpaus.
Tystnad.
I all evighet.
Köp Efter Morris här:
Även om det är svårt så är det viktigt att försöka fokusera på det man faktiskt gjort och inte det man inte gjort. Att bara slappa i solen är ju oxå nåt man ska unna sig och bra minnen att tänka tillbaka på nu i höstrusket.
Puss på dig fina människa 🙂
Det där med barn och M må så vara. Men att sitta och glo i solen kan vara något av det viktigaste. Ha inte för höga krav på dig själv nu, du i övrigt högpresterande människa. Kram.
Jag vet inte om jag är sårskilt högpresterande egentligen. Däremot har jag höga krav på livet. Men det kanske går hand i hand. Eller fot i fot. Eller skägg i brevlåda? Ibland vet man varken ut eller in. Kram tillbaka! Även datakramar värmer.
Just precis NU är iaf jag glad att den här jävla skitdagen snart är slut, förhoppningsvis blir allt bättre imorgon. Kärlek till dig, alltid.
<3
The time is now.
It is. I know. It’s hard.
But it’s real.