Det är morgon och vi äter frukost tillsammans. Han brer sina rykande varma mackor som precis ploppat upp från brödrosten. Jag väntar fortfarande på att mina ska svalna så att smöret inte smälter. En dag som inleds med en smält-smör-incident kan sluta precis hur illa som helst. Det handlar om tajming, som allt annat.
Tajming, tålamod och livskvalitet.
Vi börjar prata ägg. Det har vi gjort tusentals gånger, det är ett ständigt återkommande ämne mellan oss. Ägget som metafor för livet. (Det är till viss del inte ens en metafor eftersom det är början på det. Livet alltså. Eller i alla fall början på hönan. Eller inte? Fan vet.)
Han strävar efter det perfekta ägget. Söker den optimala kokprocessen, den exakta punkt då det ska plockas ur kastrullen för att tillfredsställa alla behov som ett ägg möjligtvis kan tillfredsställa – lagom löst, rinnigt utan att kladda, en fulländad balans mellan vita och gula och skal. Det ska platsa på en macka men absolut inte bli för hårt. Jag har aldrig ens själv helt begripit vad som är the perfect egg, men jag ser i hans ögon när det inträffat. Jag ser det på axlarna som sjunker ner ungefär en tusendels sekund efter det att ögonen slutits när först tuggan når smaklökarna. Jag ser det i hela hans skepnad. Det provocerar och gör mig glad på samma gång. Ett ägg – va fan! Men tänk att kunna njuta så oavkortat av något så enkelt. Hur gör man det?
Min utgångspunkt är en annan och min inställning den totalt motsatta: det finns inte ett perfekt ägg. Det finns bara en förmåga att anpassa sig och själv GÖRA ägget perfekt när man väl fått det. Jag anpassar mig efter det jag råkar få när det kommer ut ur kastrullen. Trasigt, löst, hårt, grönt, rått: det spelar ingen roll hur status är – jag käkar allt. Men det påverkar HUR jag vill äta det. Det är hårdkokt – kaviar funkar, jag väljer kaviar. Det är löst – kaviar skulle göra det oätligt, jag väljer salt. Det är grönt – jag blundar när jag käkar för att slippa se. Det är trasigt – “jaha, idag blev det bara half an egg tydligen…”
Två sätt att äta ägg på, två sätt att leva? Jag vet inte. Två olika sätt att förhålla sig är det i alla fall.
Jag vet inte vad ett perfekt ägg är för jag har aldrig sökt det. Tror inte ens jag tänkt tanken förrän han kom in i mitt liv. I min värld, som inte är hans alla gånger, serveras det olika saker och det går inte att påverka. Det enda som är påverkbart är hur jag tar det.
Han tar makten på sitt sätt och jag på mitt.
Han blir lycklig av sitt perfekta ägg, han har knäckt en kod, han har uppnått det han strävat efter. Jag bli lycklig av att kunna forma det jag får genom att lägga till något som passar ihop med den situation som uppstått.
Vad blir sensmoralen?
Ingen skulle jag tro. För jag har inte tänkt klart på det här.
Under tiden käkar jag mina ägg och han sina. Ibland äter vi dem ihop, rätt ofta utan varandra eftersom vi äter alltför många frukostar på skilda håll. Ibland faller hans axlar ner, ibland inte. Ibland tar jag kaviar, ibland inte.
Men en sak har vi gemensamt. Ingen av oss har än så länge käkat dem med skalet på. Ingen av oss gillar skal.
Där är vi väldigt lika.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer