Skolavslutningsvecka. Hektisk projektfas på jobbet. Dagisavslutning. Lekkamrater. Tvättid. Tårtbakning. Handling. Ständiga logistikutmaningar. Fattigdom (helt mitt eget fel just den här gången). Packning till landet (har inte en susning hur jag ska ha råd att tanka upp bilen och köpa mat, men det löser sig på nåt vis). Sömnlösa nätter. Fettångest. Jobbångest. Träningsångest.
Jag-borde-vara-någon-annan-stans-ångest.
Hur gör alla ensamstående föräldrar? Jag har inte en aning, men det börjar bli läge att ta reda på det. Det börjar bli läge att förlika sig med tanken att jag är en av dem.
Jag omformulerar: hur gör vi?
Nej. Nu behövs förändring. Det duger inte att boka upp varenda barnfri kväll med roliga saker. Måste ta mig tid att städa och storhandla när jag inte har dem. Så var ju planen. Vuxenplanen. Förbereda, ha rutiner och veta när saker och ting ska ske. Styra upp och vara ordentlig. Sortera alla papper och ha ordning i alla skåp. Sånt som underlättar och sparar tid. Sånt som gör att man inte behöver spendera 29 % av sin lediga tid till att leta efter saker (har fortfarande inte hittat kartongen med mina sommarskor i och får snart fotsvamp). Sådär som jag tror att alla andra har det. Det måste i alla fall vara ett rätt stort gäng som spenderar fritiden med att sortera sina prylar, med tanke på att IKEA har en hel avdelning som heter “Spara och förvara”. Det måste ju finnas en målgrupp. Organisatörerna.
Men sen inser jag att det inte går. Hur gärna jag än vill, för det vill jag – jag vill vara en organisatör -, så går det inte. För jag klarar inte att göra en sak på en förutbestämd tid, samma dag, samma tid, ha uppstyrd ordning på alla plan och vara ordentlig. Kan inte städa på fredagar, tvätta på söndagar, sätta in gamla räkningar i en pärm (i typ datumordning), ordna mina kläder, sortera återvinningen i praktiska högar, ha rätt fucking sak på rätt fucking plats. Det skulle säkert underlätta mitt liv med cirka 58 % om jag kunde. Men jag kan inte.
Så när jag ändå är på väg att bli polare med massa olika sidor hos mig själv så är det nog lika bra att jag börjar acceptera även den här sidan. Jag tror jag är ett lost case på den här punkten.
Jag tror det är ärftligt. Eller vad säger du, mamma?
Vi ar alla jakligt bra fast pa olika saker gumman.
Allt du beskriver ovan tex, kommer helt superspontant och ar skitenkelt for mig. Onskar SA att du kunde bjuda hem mig till dig och alla osorterade hogar som gor dig less. En kopp varm choklad, papper, penna, en parm och lada och det ar fixat! Sjunga, skriva som en gudinna, vara skitsnygg och cool (typ prick ungefar som DU) ar det daremot lite svarare med for min del. Na na. Kommer inte direkt spontant det … : )
Äsch Frida. Var inte så sträng mot dig själv. Låt det vara som det är. Det funkar ju ändå. Och ha inte fett-ångest. Vad är det? Fett är ju gott. Kram
PS. Har jag sagt att yoga är bra mot ångest? kram igen
Kom hit på studiebesök ett tag, så kan du känna dig välordnad sen. Många förråd med dörr var ordet, sa Bull. När jag (om några år, när barnen flyttat hemifrån gissningsvis) fått tummen ur och gjort mig av med de två extra sängarna som fyller upp halva barnens rum så ska jag (efter ytterligare några år) köpa flera garderober med dörr och sätta dit i stället. Det blir perfekt för Jacks kostymer och min rullator.
Emma: min gräns går inte riktigt där. Den går lite längre fram faktiskt… Ulrika: ja, jag är sinnessjukt less på att gå och känna mig sämre än genomsnittet för att jag är en person som inte funkar i samband med ordning. Måste förlika mig med den delen av mig själv. För det är väl inte den som har lagt ner mest tid på att sortera när den dör, som vinner? Det är väl den som har flest prylar? Det är iaf vad jag hört. Och läst på nån t-shirt. Ergo=true.
Jag tror att du är inne på rätt väg, det handlar om att välja. Och att vara nöjd med sina val. Är du inte nöjd får du välja om. Man kan alltid ändra sig, men att gräma sig för att man tycker att man borde göra på ngt annat sätt det är riktigt onödigt.
Jo, ärftligt, jag har samma problem, det gäller att ha många förråd med dörr bara… Fast hälla ner rena besticken från diskmaskinen rakt ner i lådan, där går fan gränsen…