Okej, jag har – som den inbitna antiroyalist jag är – missat att allas vår prinsessa Vickan skrev ett brev om dagen till Daniel när hon åkte iväg på nån skitviktig resa. Genast så känns mina brev till M lite… ja… oexotiska. Det känns gjort liksom. Fast jag kan nästan lova att innehållet i mina skiljer sig en smula från hennes… Eller jag hoppas det i alla fall. Annars kanske jag faktiskt måste döda mig själv. I the name of the fucking king of Sweden.

Hur som helst. Det senaste brevet hade temat “Hur det är att leva med mig”. Jag målade upp en härlig bild av en person som är i princip omöjlig att ha att göra med. En person som inte kan ha ordning i skåp och lådor, som droppar blöta handdukar överallt, som är en temperamentsfull bekräftelsenarkoman som hatar att hänga tvätt och som har sjukligt bestämda åsikter om hur tavlor ska hängas. Det var meningen att det skulle vara lite komiskt, men nu i efterhand känns det mest tragiskt. Är det så jag ser på mig själv? Nej. Fan. Det är det inte. Det är bara en del. Bara EN del. Det finns andra.

Sen hade jag ett par samtal med min mamma igår och imorse. Min kloka mamma. Det handlade om allt möjligt, men också om mig. En del saker handlade om att jag inte alltid nödvändigtvis måste svartmåla mig så hårt hela tiden. Jag menar, det finns mycket fläckar på solen, men det finns ju också en del sol MELLAN fläckarna. Vi kan ju foka på det som lyser, i första hand.

Efter frukost satte jag mig i bilen, åkte till torpet och drog fram gräsklipparen för sista gången i år. Gick fram och tillbaka upp och ner. Klippte och klippte. Fysiskt jobb is da shit för tankarna.

Och då tänkte jag att – nej – jag är inte en fucking pain in the ass. Inte mer än vem som helst. Jag har bättre självförtroende än så. Jag vill inte sänka mig själv på det sättet. Jag är bra. Jag är det.

Så nu vill jag revidera. M, om du läser det här. Jag vill göra ett tillägg.

Jag är också, utöver allt det neggiga jag nämnt, en massa annat. Jag är rolig att leva med, faktiskt, jag är fan det. Jag tycker om att skratta, jag älskar att njuta av livet, jag har energi, jag lyckas ofta se möjligheterna – inte problemen. Det händer saker rätt ofta (se bara på det senaste året, värsta såpan, kan bli hur kul som helst). Jag är ingen rutinperson och ser gärna att varje dag är olik den andra. Jag är open minded och inte alls främmade för att tänka om. Jag dricker gärna champagne på en tisdag (det finns alltid en anledning). Jag kan gå igång på saker i tidningen redan till frukost och lämnar aldrig en diskussion odiskuterad. Jag är passionerad och bråkar och älskar med samma intensitet (och OJ vad jag kan bråka – positivt, that is… you do the math). Jag är en god lyssnare och väldigt snäll (mot de som är snälla mot mig). Jag är en bra vän. Jag kan vara ganska klok, yes I can. Och jag tror att jag är någon man vill hålla i handen när man inte orkar själv, för jag är bra på att dra när andra tappat styrkan. Jag släpper inte jobbiga saker och låtsas som ingenting, jag ser det snarare som att ALLT är någonting. 

Jag är kanske svårvunnen, men när du har mig så är jag din. Jag tror att allt är möjligt och försöker att aldrig säga nej – bara ja.

M. Om du läser det här. Jag kan också vara sån. Det kan jag.

Och om du vill, så vill jag.

Vara med dig.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: