Det har varit ett par hektiska dagar. Mycket att göra och utebliven sömn. Springa mellan olika geografiska punkter på kortast möjliga tid och uppfylla små människors behov med största möjliga effektivitet. Själv lägger jag mina åt sidan så länge. Behoven alltså. Inte punkterna.
Och då kommer deppet som en liten leverans rakt ner på hallgolvet. Igår fick jag också slutgiltigt besked om att barnen ska åka till fjällen med sin nya pappa-familj. Redan på fredag vill han ha dem. Underbart för barnen. Jag är genuint glad, för jag kan aldrig ge dem det. Men här sitter jag nu. Med en ofrivillig barnfrihet som blir oändligt lång. Den sträcker sig nu över två helger. I can do it. I can do it. I can do it. Rufus är femton när han kommer tillbaka och Julian har precis tagit studenten och ska backpacka med polarna i Asien. Eller jag kanske har fått barnbarn?
Då får man gråta. Sån är lagen. För livet är orättvist.
Fredagsplanen fick snabbt revideras och flyttas till torsdagen. Inte mig emot. Jag gillar torsdagar. Och eftersom jag inte tål ordet fredags*piiip* så gör det detsamma. Ikväll ska vi äta chips och kolla odubbad film som egentligen var planen för fredag.
Så får man göra. Sån är lagen.
Och vad ska JAG göra på fredag då? Ha panik? Ta en promenad? Jogga längs Årstaviken tillsammans med alla andra losers utan fredagsplan? Åka till Filmhuset? Åka till Ikea och köpa nytt skrivbord till Julian? Yes. Det är rock n’ roll eller rave eller punk eller indie.
Men torsdag är bra. Jag gillar torsdag. Och Johnny Depp är med i kvällens film.
Sånt händer nästan bara på en torsdag.
Köp Efter Morris här:
Honungsglaserade rotfrukter, knep & knåp-tidning (fick den från Pernilla och Ulrika igår…) och en Noel i regnbågsbody. Kan det vara nåt en fredagkväll? Du är så välkommen så, fina du!
Du är bra. Ni är bra. Omtänksamma. Tack. Jag är inte nåt roligt sällskap ikväll, är jag rädd. Jag kommer igen. Man gör ju det. Kram!
Vi HAR snytpapper. Och ostbågar. Puss
Du kan komma till oss!!!
Mysiga du! Inte alldeles omöjligt. Ett tag lekte jag med tanken att sova hela helgen, men det tror jag säkert att jag tröttnar på ändå. Vi kan väl hålla dörrarna öppna, som det heter. Jag är inte på topp direkt, men den sidan har ju ni om några sett in hardcore action, så det kanske inte är ett problem. Jag kan ta med eget snytpapper.
Lite tår i ögat, mycket känslor i omlopp, lite glädje, lite hopplöshet, lite allt möjligt – tänker på dig och ofrivillig barnlöshet i en helg för mycket <3
Min och Ks bebis är här nu. Hon kom till oss en vecka för tidigt för ca 3 veckor sedan. Livet är upp och ner. Lika stora delar glädje, magiskt, fantastiskt som hopplöshet, trötthet, tårar. Men hjälp vad fin hon är! Vi tror det är en Julia. En Julia som är mycket bestämd, envis och otålig. Ska inte spädbarn sova mer?? Iaf behöver föräldrarna det 😉
Stor kram till dig
Men guuud! Som jag tänkt på dig, ska du veta! Var på väg att göra ett efterlysningsinlägg, men tänkte att det kan man ju fan inte göra heller.
U n d e r b a r t att hon är här nu! Sitter och gråter rördtårar. En liten. Bebis. Liv. De där små armarna som de inte har en aning om att de har. Doften. Man får aldrig nog av den doften. Åh, Pi. Ni är två (tre) lyckans små ostar! Grattis på allra varmaste vis.
Sova? Inte säkert att de gör det så mycket faktiskt. Jag har en här i sängen as we speak. Han kommer snart vakna och leta efter min hand. Snart gör er det också. Man får helt enkelt revidera sömnbegreppet lite bara i några år.
Julia. Julian. What can I say…? Beauty. Helt säkert är hon världens vackraste.
Stor kram!