Fyllde bilen med all utkastad känslomässig skit igår kväll. Och nyss var jag till tippen och sorterade upp alltihop. Var sak på sin plats. Hade för en sekund lust att kasta mig över kanten på nån container, men struntade i det eftersom jag inte visste hur jag skulle sortera mig. Brännbart? Farligt avfall? Wellpapp? Beats me. Det fanns hur som helst ingen skylt för Nyskilda ångesfyllda kvinnor.
Så jag åkte tillbaka. Till tonerna av Mauro som 80-talsylade Om du var här och försökte att inte tänka på M. (Fan, måste skärpa mig och lyssna på lite mer upplyftande musik.) Bara tänka på mig själv, för jag är ju ändå här. Det gick sådär.
När jag satt i bilen började det regna och alla mina planer att röja i skogen och avreagera mig med motorsågen slogs i spillror (gud, så dramatisk!). Först blev jag irriterad. Sen kändes det plötsligt rätt skönt. Jag hann ju ändå klippa gräset imorse så jag har varit duktig ändå. Det kanske är en regnpaus jag behöver.
Nu lägger jag mig istället på soffan i mitt vardagsrum med en bok. Kanske gör jag det ända tills det är dags att åka tillbaka till stan igen. Till Långholmen och Kent-konserten.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer