Nyhetsbrev april 2020
Hejsan!
När bilen passerar Södertälje tänker jag att det var en evighet sen jag var så här långt hemifrån. Över 3 mil. I veckor har jag, precis som alla andra, vankat i mina hemkvarter, gått mellan köksbordet och kylen, ner till mataffären. Hem igen. Som ett djur i bur. För varje dag har stegen blivit lite tyngre, inte för att det varit svårt att gå, utan för att det inte funnits tillräckligt med energi.
Tiden känns utdragen på nåt vis, samtidigt som den går så enormt fort. Hur länge har detta pågått? En månad? Ett år? En livstid?
Jag har blivit så vansinnigt trött på att hänga med mig själv att Södertälje känns som en frisk fläkt. Det som brukar vardagspassera obemärkt, känns numera som ett äventyr och det är möjligen den enda uppsidan i det här eländet. Pytteperspektivet utmanar vår världsbild, placerar oss på en annan mental plats i förhållande till vår fysiska omgivning.
Jag menar, sen när blev det exotiskt för en Stockholmare att titta ut över Södertälje? Sen mars 2020, ungefär. Det nya är att blicka ut över det gamla vanliga och se ett annat landskap, med en annan skärpa.
Om vi vill, kan vi utnyttja det i kreativt syfte, vill jag hävda. För mitt i allt – vilken ynnest att få en ny horisont serverad. Jag har suttit på nya parkbänkar i mitt kvarter, klivit upp på små berg precis i närheten, hittat miniskogar jag inte kände till – och sett Södertälje för första gången. Och som vi vet: begränsningen är kreativitetens bästa vän.
Eventuellt finns det en lättnad att vara i det lilla, det nära? Ett annat lugn infann sig när vi kom av oss i vårt vanliga tempo… När vi inte längre behöver planera sommaren i detalj eller syssla med alla de logistiska planer som förflyttning kräver. Som att alla, kollektivt och samtidigt, har taggat ner och rest tillbaka i tiden.
Finns det en lättnad i att vi gör det tillsammans nu? En stor och tung sten av krav föll från vårt samhällsbröst? En duns. Ett eko som också rymmer saknad. Saknad efter nära och kära, sommarsemestern och alla planer som aldrig blev.
Personligen saknar jag teater, konserter och bio så att min själ skriker. Jag botar mig själv med att köra huvudet i skrivande och musik.
Hur gör du? Let me know! Om vi delar bördan kanske den blir lättare att bära. Om vi delar våra isoleringsknep kanske vi växer?
Nyheten för egenföretagare – storyplanen är här!
Och så brevets nyhet – som främst riktar sig till dig som kör eget företag (eller ett lite mindre, där alla är kommunikatörer?). Nu är storyplanen klar! Den som gör att du enkelt, snabbt och larvigt billigt kan göra din egen kommunikationsplan baserad på din story.
Jag guidar dig genom ett enkelt flöde med frågor som utgår från min rådgivning – från analys och reflektion till målgrupp, kanal och frekvens. Resultatet blir en kraftfull, konkret och användbar kommunikationsplan som baseras på din personliga företagsstory.
Om du har egenföretagarpolare som har det tufft just nu – tipsa vidare! Det är roligt att använda flödet, det ger energi! Och perspektiv på varför vi började och varför det är värdefullt att fortsätta. Använd den här märkliga perioden för att bygga upp nätverk, samtala med nya potentiella samarbetspartners och berätta om din företagsidé på nya sätt.
(I sommar får storyplanen sällskap av mitt 12-veckorsprogram i kreativitet med skrivande som metod. Återkommer om det! Tillsammans utgör de två flödena en riktig kraftfull bas för att kommunicera mer kreativt – men också leva mer kreativt.)
Rådgivning á la science fiction
Kommer ni ihåg Hedvig och ugglan Helge? Vad absurt och otänkbart det var att de snackade med varandra genom teven. Idag – helt normalt.
Under mars och april tog jag en paus i workshops och rådgivning. Tappade all energi och blev förvirrad kring allt möjligt. Nu har jag fått höra från olika håll att jag behövs. Att mina rådgivningssamtal skickar impulser, att de boostar människor som tappat styrfarten och att de är viktigare än någonsin. Att kreativiteten är läkande, helande.
Så jag tar upp rådgivningstråden digitalt. Vi kan prata skrivprojekt, storytelling, kommunikation eller kartlägga din berättelse för att hitta de pulserande vattenådrorna av liv som du har inom dig.
Att respektera din kreativitet är att respektera dig själv.
Hör av dig om du behöver stöd på frida@skrivplaneten.se – så hjälps vi åt att leta guldkornen i en värld av asfalt.
Nu låter vi vårljuset värma våra själar. Låter det skina över en ny världsbild. Hjälpa oss att se klart. För när det är svårt att vara människa, blir det lättare om vi gör det tillsammans.
All kraft åt oss! Och kom ihåg: den enda regeln är att det inte finns några regler…
/ Frida Spikdotter Nilsson
Senaste kommentarer