Nyhetsbrev augusti 2024

Hej,

Sitter vid köksbordet i stan, förvirrad. Treglasfönster. Sirener. Diskmaskin. Parkett. Inget gräs?

Människan är anpassningsbar. Jag grejar den här övergången, det kommer gå även i år. Men skallen jobbar hårt för att foga sig och jag blir trött. Blir alltid dödstrött av förflyttning och förändring, även godartad sådan. Det är jag nog inte ensam om. Människor känns slitna överlag? Vi tål liksom inget längre. Vi är ständigt under press, alltid på tå, ska alltid vara någonstans och det är inte alls säkert att vi ens vet varför.

Och den stora svåra världen tränger sig på, omöjligt att värja sig. Den skakar oss. Vi djupandas, men det hjälper inte.

Och så håller vi på med så mycket livsviktiga saker, ständigt på väg. Som om det hela tiden skulle kunna bli liiite bättre, fast det redan är jättebra för väldigt många av oss? Det är något sorgligt över det. Ett slöseri. Att vi inte ser.

Att skriva är också att vara på väg – men ändå vara kvar. Vid köksbordet, i solstolen, på caféet. Trippen pågår inuti. Kroppen blir en skärningspunkt. Den rastlösa linjen i mig korsar den kontemplativa. Mitt i det krysset sitter jag och skriver böcker. Det finns en rebellisk storhet i det, en retsam tvetydighet.

Jag ska ingenstans – men jag kan ta mig överallt…

Jag har skrivit hela sommaren, varje dag. Inte mycket, men hela tiden. Kan inte svara på om det var bra eller dåligt, men det var så det blev.

Vuxen och barn – vuxenbarn

Ibland får jag en obehaglig känsla i kroppen av att jag måste sluta hålla på som jag gör. Sluta balla ur, bli en chef, få en titel, göra nåt vettigt.

Jag borde växa upp ordentligt – en gång för alla. När jag var tonåring trodde jag att det skulle hända när jag flyttat hemifrån. När jag gjort det och ingenting tydde på någon egentlig mognad, trodde jag mig haja: Ahaaa! Det kommer nog om jag får barn. Jag fick barn. Först ett, sen ett till. Inget hände. Jag skilde mig, köpte egen bostadsrätt, bil, torp, gifte om mig.

Men nej. Inget. Bara vilsen, bara en som löser saker på en höft. Bara en som inte vill gå hem från kalaset, går balansgång på trottoarkanten och som inte kan hålla fokus längre än sju minuter.

Nu har ett av barnen flyttat hemifrån. Jag fyller snart 52. Och det bästa jag gjort i sommar är att sitta i gästhuset på landet med en ljuddämpande filt över huvudet och läsa in Örnest Skrämmingway som ljudbok. Vi har noll koll på läget, vi kan inget om hur man gör – men när M (han som jag gift om mig med) lägger in ett effektfullt vinande som slutar med ett PLOPP när Örnest föds i bokens inledning… då skrattar jag rakt ut och tycker att vi är genier. När jag hör det ljudet blir ALLT kul! Då klara jag att betala räkningar, amortera och sitta i styrelser. Men jag känner också att det BARA är detta jag vill göra i mer än sju minuter resten av mitt liv.

Jag har inte koll på läget – men jag har full koll på när jag känner lust.

Att skriva – romaner, noveller, barnböcker, krönikor. Kanske har alla knöliga omvägar äntligen fått sin förklaring? Jag samlade på liv. Jag samlade berättelser. Och nu är jag framme vid tidpunkten då det är dags att skörda?

Och jag får en känsla av att det är barnets obevekliga påstridighet som tagit mig hit. Barnet som vägrat släppa min hand under alla år.

När jag tappat bort mig, har hon hela tiden varit säker.

En höst, många roligheter

Man kan tycka att höstens begivenheter spretar, men ack – icke! Många saker, men allt handlar om skrivande. Den som vill veta fortsätter läsa – ni andra kan hoppa ner direkt till blogglänkarna.

✏️ Workshop med poeten, författaren och dramatikern Clara Diesen lördagen den 7 september – vi kör för tredje gången. Fokuserade skrivpass, speedskrivcoaching och inspiration i ljuv förening under en heldag Stockholm. Maila på frida@spikdotter.se om du vill ha en plats. (Vi har inte satt ihop nån fancy sajt, men här finns all info om du vill veta mer!)

✏️ Skrivcoachingklienterna, mina kära! Har få platser varje termin. Väger ord och formuleringar på guldvåg, pratar och skrattar och pumpar in lust och fägring i skrivandet för dedikerade människor.

✏️ Åsa Folkhögskola i Flen har bjudit in mig att hålla en halvdag om skrivande, författarskap och utgivning. Jag delar min story om processen med Efter Morris. Ärad att få bli inbjuden!

✏️ Författarbesök ute på skolor och bibliotek med författarvampyren Örnest Skrämmingway. Jag fortsätter min skrivinspiration för barn. Vägen till den litterära världen går genom den egna berättarlusten. Om du arbetar på skola eller bibbla – maila för mer information eller kolla här.

✏️ Tredje lådan… mitt romanprojekt som stötte på en vägbula och nu återhämtar sig så sakteliga med a little help from my agentur BYWRTRS som jag samarbetar med sen i somras. Rumsterar om, hittar på nytt och rensar så att allt det bra syns ännu bättre. Det pågår och det blir färdigt. Nån himla gång…

✏️ Ett hemligt projekt på Bokmässan – under ett års tid har jag i tysthet arbetat hårt i ett kreativt projekt i ett nästan overkligt sammanhang som äntligen kommer att lanseras på Bokmässan i Göteborg. Pju. Äntligen får jag snart berätta om detta stordåd.

✏️ Skriver julkalender för ljud för Rösthantverkarna… Rena galenskapen. Garvar högt och undrar vad jag håller på med. Det lär ni bli varse den 1 december när första avsnittet sänds. Håll i luvan!

✏️ Är med på ett lärorikt bananskal i processen att starta upp en litterär kulturförening i Sörmland. Det är kul och krångligt, men jag ser fram emot att kunna vara med att bidra till att främja kulturella samarbeten och sprida litteraturens kraft ut i alla hörn av regionen som betyder så mycket för mig.

✏️ Fotokonst och litteratur – save the helg 5 – 8 december! Då sker roligheter på Galleri Sandelin på Hornsgatan i Stockholm. Fyra noveller baserade på föremålen i Tredje lådan får fotoliv på väggarna – och i bokform. Fotografen Lena Källberg och jag testar lite nya grepp, man gillar ju sånt. Det blir utställning och en unik begränsad upplaga. Böckerna kommer vara upplevelsemagi på papper, men ganska dyra. Så börja spara redan nu…

✏️ Och sist, men definitivt inte minst – Leva som en ormbunke, dö som en duva finns nu som pocket. Do. Not. Miss. Den är så vacker att man smälter som en snögubbe i april – och billig. Finns här!

Jag ska resa långt bort i höst. Till andra sidan jorden – bokstavligt talat. Det blir ett äventyr. Nästa gång kanske brevet kommer därifrån.

I detta nu är jag kvar vid köksbordet – men snart ska jag till havet i utkanten av den lilla staden. Längst ut på piren. För det var där jag lämnade dem sist, Sally och Melker i Tredje lådan.

Nu hör jag hur de ropar på mig. De undrar vad de ska säga till varandra.

De väntar på att jag ska ge dem orden.

Måste rusa.

Hej!

/ Frida Spikdotter

PS. Och så några bloggar…. Fasanen och trollsländan, Ordskulpturen och det okokta ägget, Riktigt stora grejer på en sekund och Att prokrastinera mellan rader av mäktiga ekar. DS

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: