Vi brände uteduschen på torpet i natt. Vi åt middag, drack vin och tog ett moget beslut – vi river och eldar upp skiten. Den kommer förmodligen ändå inte överleva vintern, resonerade vi (… i den mån vi resonerade alls, vi gick främst på känsla och promillehalt ).
Jävlar vad det brann.
Det fanns en oerhörd befrielse i att sparka och slita och dra och yxa ner allt och bara kasta på brasan som blev flera meter hög till slut. Det gamla måste gå ut först för att det nya ska få plats att komma in. Annars finns ingen plats. Så enkelt är det. Man kan sällan jobba tvärtom om man vill få nåt gjort.
När man haft en intensiv helg med de bästa omkring sig, öppnar sig en hel ocean av tomhet när man öppnar dörren till en mörk lägenhet i stan. Först fullt, sen tomt, Ahlgrens bilar till middag och en bottenlös orkeslöshet. Jag som skulle gå Årstaviken runt orkade knappt packa in kylvarorna i kylskåpet.
Istället segnade jag nyss ner på soffan och slog på teven. Det sker nästan aldrig nuförtiden. Den optimala apatin har infunnit sig.
Ikväll tänker jag inte tänka en enda meningsfull tanke.
Köp Efter Morris här:
Bättre än bra! :*
Det blev bra på alla sätt! Nej, det kan jag nog säga direkt; det finns inget värre än lgh-visningar. Avgörande beslut som måste stressas fram är onda ting. Lycka till! Ni kommer hitta något klockrent och det kommer att kännas helt självklart när ni gör det.
Det blev alltså en success, hela helgövningen 🙂
Jag kände det på mig utan att känna dig, M eller dina två andra vänner.
Ingen eldning för egen del, lghvisningar istället men finns det något värre??
Vad skönt det vore utan konkurrens på bostadsmarknaden….Kanske inte är en så dum idé med planekonomi ändå? 😉
Ha en bra vecka!