Jag får DN bara på helgerna nu, men jag hinner knappt läsa den ändå. Idag lyckades jag bläddra, via Johanna Koljonens viktiga upprop om påtvingat sex (följde hela upptakten på Twitter härom kvällen – det GÅR att göra skillnad), till debattsidan. Det är sällan nåt berör mig nuförtiden eftersom det bara tuggas om samma skit gång på gång. Cirkelresonemang. Men så dimper det ner några idioter som gör att jag blir helt mållös. Rufus undrade just varför jag gick omkring och drack kaffe och inte satt ner som vanligt.
– Därför… min son… för att… jag är så JÄVLA arg!
Fyra MÄN skriver om dataspelsvåldet som minskar ungas förmåga till empati. Med unga menas underförstått unga killar. Ingen forskning bedrivs på samma sätt på tjejer (ingen forskning bedrivs för övrigt på samma sätt på det kvinnliga släktet överhuvudtaget). Dessutom spelar killar mer överhuvudtaget, och våldsspel i synnerhet. Tjejerna får ägna sig åt uppbygglig verksamhet i sina spel – planera familj, bygga sociala närverk och vårda nåt husdjur eller få en blomma att leva så länge som möjligt. Dör den har hon misslyckats. I de andra spelen, de som killarna främst spelar, är det snarare ett misslyckande om någon överlever.
Så fyra FORSKARMÄN presenterar lite siffror på hur det VERKLIGEN är. De kommer fram till exakt samma sak som forskare kom fram till på 80-talet – det är videons fel. Nu är det dataspelens fel. De pratar om pannlobernas utveckling och de “påvisar” en hel jävla massa saker som att vår förmåga att resonera i moraliska termer försvinner när vi spelar. Hotbilden är glasklar – “Se upp! Det kan vara ditt barn som blir massmördare nästa gång… håll dem på mattan. Or else…”.
Och håll med om att det vore ju synd om vi tappar den högt stående moralen som råder i samhället i övrigt. Den som alla i de fyra FORSKARMÄNNENS ålder representerar. Det vore totalt förfall. De som, i alla lägen, föregår med så gott exempel.
Om man på fullaste allvar- 2010 – vill hänvisa ett samhälles moraliska och etiska förfall till dataspel. Om man på fullaste allvar tror att det är så enkelt. Om man tror mer på att våldet föds där, än hos sonen till pappan i Julians skolkapprum som rycker tag i sitt barns arm och väser “Men är du helt jävla dum i huvudet!”. Om man hellre lägger pengar på den här typen av forskning än att hålla fritidsgårdarna och samtalen öppna för kids som inte har så bra grund att stå på. Då vetefan.
Tacka vet jag förr i tiden. Tacka vet jag penalismen på Solbacka. Tacka vet jag lite stryk som aldrig skadat någon. Tacka vet jag barnen och barnbarnen och barnbarnsbarnen till de som slog. Och som fortsätter att slå. Det är inte människans fel. Det är dataspelens.
Det har alltid varit dataspelen.
Köp Efter Morris här:
Ja. Det finns så oerhört många dimensioner i det här. Förutom att det är onyanserat och felaktigt är det också historielöst, bakåtsträvande, trångsynt och skrämmande. Och så stereotypt eftersom det uppenbarligen är skrivet av män om killar. Och min ständiga ståndpunkt – vilket kom först; samhället eller dataspelen/filmerna/böckerna? Jag är ganska säker på att inget existerar i ett isolerat vaakum.
Hear, hear!
Typiskt forskarsyn på världen! Man kan egentligen bevisa vad som helst med forskning, bara man vill det. Slumpmässigt letat motbevis t.ex:
http://uk.reuters.com/article/idUKN0725760620080512?sp=true
Och jag hittar inte länken nu, men jag har för mig att det är dessutom bevisat att barn har färdigutvecklat sin empati vid fyra års åldern. Ska man bli psykopat, t.ex, så gäller det att man har dåliga föräldrar under de första fyra år som kämpar emot den naturligt utveckling av empati. Några år innan man börja skjuter ihjäl sina kompisar i Quake mao.
Bra rutet! Jag står bredvid dig. Blir så jävla trött på folk helt utan historiskt perspektiv, som på allvar tror att det är just i deras tid som just den eller den nyheten raserar all moral och alla fina värden som fädren (!) byggt upp genom generationerna. Tänker ofta ofta på den inristade graffitin på alla antika monument, som var precis lika banal som den är nu och på hur de äldre genom alla tider har klagat över ungdomens förfall. Kan inte domedagsprofeterna se sig i spegeln i stället och fatta att det är de som har stelnat.