Kom hem från konferenshelg i Prag igår. Visserligen utan röst men med en flaska finwhiskey och presenter till barnen.
Lyckan var ganska så total kan man väl säga. Julian tittade på Bolibompa och gav mig en ofrivillig och sned puss utan att släppa blicken från teven. Rufus reagerade inte nämnvärt förrän jag tog upp ett leksakståg som jag köpt till honom. Sen såg man inte honom på ett tag.
Den enda som verkade reagera över min hemkomst var David. Men det var ju också trevligt. Jag fick en kram och flera pussar innan han bröt sig in i förpackningen med lakritspingviner. Sen hörde jag inte riktigt vad han sa på ett tag. Det är sådana där som fastnar i tänderna och som gör själva tuggaren väldigt fokuserad på sitt.
Sen gick jag och la mig med Julian och somnade före honom. Utslagen.
Det är väl så att man börjar inse att man kanske inte är allra viktigast i barnens liv längre. Men utkonkurrerad av BolibompaNiklas och ett giftigt trätåg från Tjeckien känns väl sådär.
Eller som Julian sa på telefonen när jag var borta.
– Jo, jag längtar lite grann efter dig. Men du vet mamma. Det är så mycket just nu.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer