Jag tror att min lilla blogg håller på att dö ut. Sakta men säkert.
Det känns så. Men man vet aldrig. Lite konstgjord andning och framstupa siodläge kanske gör att den repar sig.
Köp Efter Morris här:
En känsla jag har
7 kommentarer
Lämna ett svar
Men snälla alla! Har inte sett all kommentarer förrän nu! Jag blir gråtfärdig. Ni har övertygat mig. Löööve!
Nej, för guds skull! Det går ju inte! Time out är bra. Så får det bli.
Du får ju inte sluta nu, när jag precis har hittat tillbaka hit igen! Och du har arbetat upp en omisskänslig stil, som jag inte vill vara utan. Time out, tycker jag. Sen kommer du tillbaka.
*Slänger mej panikartat efter CPU-apparaten*
Ha ha ha, det är så sant som det är sagt. Men som det är nu orkar jag ju inte ens engagera mig i att lägga upp bilder. Oroväckande. Men det kanske kommer. Det kommer nog tillbaka.
Vänta en månad så ska du se att det händer massor som du inte kommer att kunna strunta i att skriva om även om du skulle vilja. Vår, torp, lov, löv, love.
Gå inte mot ljuset!
Tre långa… Tre korta… Tre långa!
Eller hur man nu räddar en blogg 🙂