… alla er som stöttat mig i det här. Genom kommentarer i bloggen, genom mail (ni vet vilka ni är alla kvinnor), telefontimmar, promenader, mail på fejjan, nattprat i Trosa, bib-tömning i Katne, “möten” på jobbet, sms. Allt.
Emma. Daniel. Inez. Mamma. Pappa.
David. Mina älskade barn som stått ut med en trasig mamma.
Finns inga passande ord. Tack bara.
Näe, Inez tonårsbeteende gånger tio är inte ens i närheten av ditt shit! Men det kan ju roa lite för stunden…
Ha ha ha! Ja, det är ju sånt som gör att man förstår att andra har det värre…
Jo, Inez har ju bidragit på sitt eget lilla sätt, tex genom att låta dig uppleva hur det kan vara på en handikapptoalett i Västermalmsgallerian…
Vi älskar dig!