Det går för fort. Jag hänger inte med och karusellen bara snurrar. Hissen går inte ända upp ännu. Hela min uppfart är oplogad. Det är tänt men det är ingen hemma.
Jag vill bara sätta stopp. Frysa bilden. Kliva ur och betrakta alltihop utifrån en tid. Vad var det som hände? Hur hamnade jag här? Vad gör vi? Varför gör vi det? Vilka är vi nu? Vilka var vi då? Hur har vi förändrats under den här tiden? Vad är det vi avslutar? Har vi givit oss en ärlig chans?
Jag har så många frågor och svaren är helt obefintliga. Måste hitta tålamod att invänta dem. För de kommer. Men då kanske det är för sent.
Det går för fort.
Senaste kommentarer