Efter några bra dagar kommer alltid en dipp. Lika säkert som amen i kyrkan.
Men det är då man måste blicka framåt och bakåt på samma gång. Vad är det jag lämnar bakom mig? Vad är det jag kan få?
Den största utmaningen just nu är att inte låta andra människors handlande komma åt mig. Fokusera på mig själv, mina viljor, mina framsteg, min framtid som jag ska fylla. Och så kommer frihetskänslan. Lättnaden. Och så kommer tomheten. Och så kommer sorgen och saknaden. Och insikten som sakta smyger sig in i mig.
Och ibland kommer stråken av styrka. Än så länge passerar de bara i mitt bröst. Flyger retsamt förbi några timmar här och där, som en liten påminnelse €“ €det är hit du är på väg, det är hit du ska€.
Nu ska jag bli hel igen. Tvinga mig att slita bort de delar som satt ihop med David. Lappa. Laga. Läka. Och när jag kommer ut på andra sidan ska jag vara starkare än någonsin.
Senaste kommentarer