Igår var ett par av mina godaste vänner här på ungspannkaka (födelsedagsbarnet sätter alltid menyn i den här familjen) och vin för att fira min sjuåring. Hade tänkt göra något mer vuxetbetonat i matväg, men tänkte att va fan. Julian somnade lycklig klockan 23.30. Det sista han sa innan ögonen slöts var “Mamma, det här var den bästa födelsedagen jag någonsin haft…”. Så nåt rätt måste jag ha gjort fast jag glömde ballongerna och ljusen i tårtan. Och Rufus i ett obevakat ögonblick klippte sönder födelsedagskortet som Julian fick av mig där det stod att han får en resa till Legoland i sommar… Ja, ja. Skit händer. Han får resan ändå.
Nu ska vi ut och handla och ta en fika. Ikväll kommer kommer fler sköna människor som förgyller min och barnens tillvaro. Och imorgon klasskompisar och familjen. Börjar så smått inse att livet går vidare och att alla utom just en person finns kvar.
Och jag själv finns kvar. Kanske till och med i en bättre, mer gränslös, version.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer