Här hemma går det bra. Det är en ny vardag och det mesta rullar, även om det är lite buggligt från och till.
Så åker man bort. Och kommer tillbaka. Och så känns allt plötsligt så tomt. Det är som att själva den fysiska rörelsen mellan platser framkallar tankar och så har man tagit två steg bak igen. Att befinna sig på andra platser, få andra saker för ögonen, bli placerad i andra situationer, verkar försätta hjärnan i ett obekvämt läge.
Sen tar det flera timmar att få skiten på plats igen. De timmarna kan kännas rätt jobbiga och frustrerande. Som ett hål på strumpan, men alla affärer är stängda och man kan inte köpa nya. En bit popcorn mellan tänderna, men ingen tillgång till tandtråd. Som när täcket ligger som en boll längst ner i påslakanet men man är för trött och borta för att resa sig och rätta till. Man vet att nåt är fel, man vet vad anledningen är men man kan inte göra nåt åt det just för tillfället. Live with it.
Så ikväll blev en gråtkväll. Men de måste ju också få finnas. Och snart är det ändå slut på den här dagen och jag ska gå och sova.
Först ska jag bara skaka ut täcket riktigt jävla ordenligt.
Köp Efter Morris här:
Kicki: nu gråter jag, fast bra tårar. Så fina ord. Jag blir mållös. Det är ju bara lilla jag och några tankar. Du ger mig styrka att slutföra mitt påbörjade projekt. Nu jävlar.
Teresa: fan, vad rörd jag blir. Ni säger så fina saker. Det är en bit av min själ i mina ord. Du ska veta att det känns, på alla sätt, att bli så uppskattad då.
Har tankt precis samma tanke som Kicki. Jag skulle stracklasa boken precis som jag gjort med bloggen fleeera ganger. Du ar alldeles fantastisk! (Och inte BARA pa att skriva.)
Den du!
Snygging 😉
har just läst ikapp en veckas fridablogg. små svarta bokstäver av lycka och kärlek. du MÅSTE skriva en bok! du skulle kunna publicera bloggen rakt av! du är bättre än voors! och hon är min favoritförfattare. du skulle bräda alla! hoppas du vet det.
Jenny: du har rätt… det är lite som tango, det går runt liksom. Sara: fan vad klok du är, puss! R: Ja, shake it! Emma: Ja, fan… det är sant. Vilken vidrig tid det var! Det här är som en sjöbris i jämförelse. Och sjöbrisen går ju över framåt kvällen, vet man ju. Puss!
Tänk vad långt det är mellan gråtdagarna nu jämfört med för några månader sedan, när ALLA dagar var gråtdagar. Puss finaste
känner igen det där! Det finns bättre dagar och sämre dagar. Vissa dagar ska man skaka musten ur. Skaka på du. / R
Det är jobbigt att komma hem. Man har nya ögon. Det är som med lukter, man vänjer sig när man är i dem, men om man går ut ett tag så stinker det igen när man kommer tillbaka. Det är bra att du ska flytta snart.
Ja, så kan det vara ibland. Fast jag tror inte det är två steg bak. Det är två steg fram faktiskt, även om det inte känns så. Kram.