Här hemma går det bra. Det är en ny vardag och det mesta rullar, även om det är lite buggligt från och till.

Så åker man bort. Och kommer tillbaka. Och så känns allt plötsligt så tomt. Det är som att själva den fysiska rörelsen mellan platser framkallar tankar och så har man tagit två steg bak igen. Att befinna sig på andra platser, få andra saker för ögonen, bli placerad i andra situationer, verkar försätta hjärnan i ett obekvämt läge.

Sen tar det flera timmar att få skiten på plats igen. De timmarna kan kännas rätt jobbiga och frustrerande. Som ett hål på strumpan, men alla affärer är stängda och man kan inte köpa nya. En bit popcorn mellan tänderna, men ingen tillgång till tandtråd. Som när täcket ligger som en boll längst ner i påslakanet men man är för trött och borta för att resa sig och rätta till. Man vet att nåt är fel, man vet vad anledningen är men man kan inte göra nåt åt det just för tillfället. Live with it.

Så ikväll blev en gråtkväll. Men de måste ju också få finnas. Och snart är det ändå slut på den här dagen och jag ska gå och sova.

Först ska jag bara skaka ut täcket riktigt jävla ordenligt.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: