Häromveckan stod jag på en landsväg med gåshud på armarna och rys längs ryggen. Mina hårt blinkande ögonlock försökte ta kontroll över tårkanalerna.
Det var en stilla och mulen sommarsöndag. Om jag hade velat, hade jag kunnat höra surret, fåglarna, den mäktiga skogstystnaden. Men det gjorde jag inte. Det enda jag hörde var en 12 minuter lång podd om storytelling som en kär nätverkskontakt skickat mig några dagar tidigare.
Knockad blev jag stående i vägrenen. På 12 minuter summerades hela kärnan i varför jag alltid gått sida vid sida med min följeslagare: storytellingen. Jag har inte alltid vetat om det, men där, i vägrenen på en sörmländsk landsväg förstod jag att det är så det är, så det alltid varit.
Jag hajade plötsligt att hela mitt liv har gått ut på att söka berättelsen. I allt jag någonsin älskat att göra har storyn varit allt, det är längtan efter den som styrt mina vägval. När jag spelade teater, läste filmvetenskap, blev skribent och journalist och började älskar att intervjua medmänniskor. När jag läste konstvetenskap och alltid föll för tavlorna som dolde något mer. När jag bloggat och författat, mött människor och hjälpt dem hitta sina egna historier.
När jag försökt förstå mig på mig själv…
Hela tiden är det storyn jag sökt. För det är den som får mig att förstå världen. Den blir aldrig tråkig, den finns överallt och kan göra det svåraste enkelt, förvandla det torra till något lustfyllt.
Den gör det roligare och mer meningsfullt att leva. Jag tror det är så enkelt.
Därför är det inte så konstigt att Skrivplaneten hela tiden snurrat mot att fokusera på just storytelling – och på att hitta kreativa vägar fram i att kommunicera berättelser. Jag tror på riktigt att stories kan förflytta berg, åtminstone mentala. Vi kan äga våra stories och få styrka genom att berätta på nya sätt, presentera nya sanningar. Vi kan skriva om historien – både den om hela mänskligheten och den om oss som individer. Den kan vara farlig och manipulerande, men också underbar och läkande.
Den kan få oss att synas, höras och bli förstådda – på riktigt. Jag tror det kallas empati?
Därför är jag extremt glad att nu äntligen, efter hårt jobb, kunna omlansera Skrivplaneten som en sajt öppen för alla. Med genomarbetat stöd för alla er som vill jobba medvetet med er kreativitet och er story – Storyplanen och 12-veckorsprogrammet .
Jag kommer fortsätta köra sajten i öppet bloggformat. Du kommer fortsätta att hitta tips, skrivråd, filosofiska idéer, kompetensutveckling kring storytelling och kreativa sätt att kommunicera. Min förhoppning är att sajten blir ännu mer levande med kortare och mer frekventa inlägg och på sikt – även goda exempel på era stories som är producerade via Storyplanen. (Mer om det i kommande inlägg…)
Hoppas du hakar på regelbundet – eller bara dyker in när du söker något speciellt. Du är alltid välkommen att signa upp på nyhetsbrevet så får du en månatlig knack på axeln.
Berättelsen fortsätter.
Mer storytelling, kommunikation och kreativitet åt oss alla!
/ Frida Spikdotter Nilsson
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer