När jag gifte mig en gång i tiden så fanns det papperstidningar och dessa läste man, till exempel vid frukostbordet. Jag tyckte mest om kulturdelen, hyfsat lokala news och dödsannonserna. Det hänger säkert ihop på något sätt, men jag vet inte exakt hur.
På familjesidorna fanns bilder på bebisar och bröllopspar. Vi satte själva in en sån annons. Det var väl som dåtidens instagram kan jag tro. Det här tilldrog på det exakta nollnolltalet. Ack ljuva trycksvärta.
För det mesta var det unga par på bilderna. Slöjor och leenden och krusidulliga hår. Jag hade krusidullhår, på den tiden mörkrött, men ingen slöja. Jag log ungefär som Mona Lisa och såg bort, lite skälmskt. Det var i alla fall tanken. När jag ser den bilden idag förstår jag inte vem hon var. Men det är väl så livet håller på med oss. Kastar omkring oss mellan åren tills det bara är en skinntorr slamsa av det forna jaget kvar.
Då och då var det äldre par som hade gift sig. “Äldre” förmodligen. Jag tittade på dem med mina 28-årsögon och minns att jag tyckte synd om dem. Ett litet medlidande steg i mig. “Stackars dem. Så himla gamla och så himla nygifta.” På något vis tyckte jag att tydligen att det var oförenligt.
Lite som att ha gummistövlar när det är sol. Komma en hel dag för sent till tåget. Som att äta någon annans matrester.
Om ett par veckor gifter jag mig. Jag fyller 52 i år. Min tillvaro ter sig som en rysk docka. Jag öppnar den ena efter den andra och hittar hela tiden ett till liv. Lite mindre, men också väldigt mycket mer kärnfullt. Som att det valt bort allt stök och tillgjorda fasoner och bara ägnar sig åt själva grejen “att leva”.
Ett liv i ett liv i ett liv.
Jag vet inte vilket i ordningen jag kliver in i nu, men det känns både lättare och svårare för varje gång det sker. Faserna lägger sig som pärlor på ett band och jag drar det efter mig, som en spökkedja av minnen. Alla versionerna av mig klirrar och blänker. Svarta stråk och ljusgröna, pärlemor och himmelskt blått.
Den här gången gifter jag mig i jeans och sneakers. Och jag ska inte glömma att se honom i ögonen när jag talar om för honom att jag älskar honom.
Tills något skiljer oss åt.
Men jag tror det blir döden.
Köp Efter Morris här:
❤️❤️❤️❤️❤️