Hejsan,
Jag vill börja med att säga ett par saker om feedback innan jag släpper några sköna glitterbomber längre ner i brevet.
Jag gick en skrivkurs för ett par år sen. Eller, rättare sagt, jag försökte gå. Alla som skriver skönlitteratur verkar ju gå kurser. Man kan nog inte bli nåt om man inte gör det, tänkte jag, trots att jag redan hade debuterat. Sökte och kom in. Mycket glad!
Efter första feedbacken från min tilldelade handledare kände jag att något var fel. Det skulle aldrig funka. Inte på det här sättet. Jag är absolut inte rädd för kritik och hårda bandage – tvärtom, jag välkomnar det. Däremot är jag allergisk mot oproffsighet och det här var slappt, svepande och oengagerat. Jag blev besviken.
Men. Jag är en väluppfostrad sjuttiotalist. Kanske hade handledaren en dålig dag. Jag gav det ett försök till. I nästa feedbackomgång blev jag ännu mer sänkt. Det var uppenbart att personen i fråga varken gillade mig, min tonalitet eller min idé. Gott så. Det står var och en fritt att tycka – men påstå inte att det är feedback.
Jag hoppade av.
Häromdagen när jag städade hittade jag av en slump lärarens omdömen på ett par A4. Det var extra kul att gå bakåt i tiden precis just nu, eftersom jag sysslar med slutredigeringen av det manus jag jobbade med under sagda kurs. Jag hade tydligen fått rådet att steka hela ramberättelsen, det vill säga det som bär boken och gör den dramaturgiskt unik (mitt eget högst subjektiva påstående!) Hen tyckte att jag borde ägna mig åt att skriva noveller istället.
Nu är boken snart klar, i sin råa första form. Två år har det tagit. Och jag ser tydligt hur allt hänger ihop. Hur ramen håller om delarna på ett ömt och kärleksfullt sätt och hur delarna liksom fogar sig i händerna på karaktärerna i ramberättelsen.
Och jag ser också hur annat hänger ihop… Till exempel att den där feedbacken sa mer om den som gav den, än om texten i sig. Den lamslog mig, på ett par månader skrev jag inte en rad, men jag lirkade upp mig själv ur gropen igen. Det hör till. Det var lärorikt. Det hjälpte mig att skapa riktning. Det hjälpte mig att se vad mitt författarskap behövde. Så på sitt sätt blev kursen otroligt lärorik och givande ändå.
Jag stekte inte ramberättelsen och även om Tredje lådan inte är perfekt på något sätt börjar jag uppnå det jag ville åstadkomma. Det har jag lyckats med tack vare att jag sökt, hittat och bett om rätt sorts stöd, ett som är lyhört, nyfiket och lösningsorienterat. Ett som passar mig.
Jag hamnade på rätt plats till slut. Precis efter att jag hoppat av, påbörjade jag min bana på SkrivOrangeriet hos Clara Diesen. Och där har jag blivit kvar. Nu får jag dessutom köra workshops tillsammans med henne. Va! Vilken grej.
Fel kan bli rätt om du litar på din egen förmåga. Var varsam med dig själv och din kreativitet. Låt inte folk – inte ens de som påstår sig vara experter – tala om för dig hur du ska forma dina idéer. Omge dig med människor som är på ditt lag, utan att för den skull vara nickedockor och ja-sägare. Det behöver inte vara antingen eller.
Se till att hamna i rätt gäng där du lyfts till de skyar du ser från marken.
Det var allt jag vill säga.
Och här kommer några av de idéer jag inte kunnat låta bli att genomföra på senaste tiden…
✏️
Idé 0: Gammal skåpmat – skrivocaching
Det jag egentligen ville säga här i inledningen är: när du ger feedback på text måste du alltid göra det utifrån mottagarens nivå, aldrig utifrån dina egna behov. Du måste alltid göra det med omtanke och den allra godaste intentionen. Du måste vilja ta fram både skribentens och textens bästa och veta vilken värld du rör dig i, för alla textvärldar är olika. Det är en konst. Det är inte bara ett tyckande eller en åsikt. Det är ett grundligt arbete där varje text är en egen liten trip och ska behandlas med respekt.
Just nu skrivcoachar jag tre människor med helt olika syften med sitt skrivande. Ett skönlitterärt projekt, en fackboksskribent med kreativ nerv och en som bara vill utmana sig (inte så bara…).
Jag har plats för ett par till när mitt råmanus är inlämnat efter påskledigheten. Om du befinner dig i valet och kvalet – dra ett mail så kan vi gemensamt se om det är mig du letar efter
✏️
Idé 1: Örnest Skrämmingway – välkommen på bokrelease!
Nitwit Förlag jobbar på. Nästa utgivning sker i april, denna gång med en annorlunda barnbok – Örnest Skrämmingway, den rädda vampyren. Vi tror att den här lilla skapelsen kommer att tilltala både stora och små människor. Boken vill inspirera barn till eget skrivande. För det är på så sätt vi väcker nyfikenhet kring läsning av böcker generellt, tror jag…
Alla garv vi haft när vi skapat Örnest och hans oömma mor Madame Skymundan, ligger inbäddade i sidorna. I texterna, i bilderna, i det respektfulla formatet. En högläsningsroman att uppleva tillsammans!
Vill du höra mig och illustratören Emma Fallde berätta om tillblivelsen av Örnest Skrämmingway? Kom på den digitala bokreleasen torsdagen den 11 april kl. 19.00! Du kan läsa mer om oss i Facebook-eventet där länken till releasekvällen postas när det närmar sig.
Självklart kommer du kunna köpa dubbelsignerade ex av boken till releasepris! Här hittar du bilder och mer info.
✏️
Idé 2: Workshop lördagen 27 april!
När Clara Diesen och jag hade vår gemensamma skrivworkshop i Stockholm i januari blev det så otroligt bra. Bättre än vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Så vi beslutade oss för att göra om det.
Det blir en hård arbetsdag där du skriver fokuserat tillsammans med andra – och har tillgång till min skrivcoaching i speedformat under dagen. Det visade sig vara otroligt effektivt och energigivande.
Läs mer om innehållet, upplägg och anmälan här!
✏️
Idé 3: Efterlysning – lärare, rektorer, förskolepedagoger, bibliotekarier!
Örnest Skrämmingway är mer än en bok. Jag har en plan för den. Jag vill komma ut i skolor, bibliotek och andra sammanhang för att kicka igång barns skrivande och berättande.
Just nu jobbar jag fram ett “koncept” (avskyr ordet, men hittar inget bättre nu) som är enkelt och störtskönt. Författarbesök med högläsning, samtal om skrivande och stories – samt skrivövning i Örnest skrivbok som alla barnen får.
Den riktar sig till barn från femårsåldern och upp till mellanstadiet. Man behöver inte kunna skriva, arbetsboken innehåller också tomma sidor och rutor att skapa storyboards i.
Men! Jag söker nu några öppna och intresserade som vill låta mig komma ut och prova min idé i skarpt läge. Jag kommer gratis till din skola eller ditt bibliotek – men det behöver vara i Stockholm med omnejd för att jag inte ska gå alltför mycket back.
Är du lärare? Eller bibliotekarie? Eller sysslar med kreativa sammanhang för barn? Och blir du nyfiken att testa? Maila mig på frida@spikdotter.se. Det kanske inte är du – men du kanske känner någon? Skicka vidare! Det kan bli succé!
Här kan du läsa mer i lite info som jag rasslade ihop.
Nu måste jag äta något innan jag dyker in i redigeringen igen. Tredje lådan har haft två lektörsläsningar – efter påsk tar redaktören vid. Och hon är lösningsfokuserad, proffsig och precis lika kräsen som jag när det gäller det skrivna ordet.
Bara det allra bästa är gott nog. Det gäller ju mitt liv.
Hej så länge!
/ Frida Spikdotter
PS. Och jag hann med en snöbollsblogg också. Jisses. Hur gick det till? DS
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer