– Varför kör man bil, mamma?
– För att det är för långt att gå.
– Jaha. Varför går man?
– Eh, ja… för att komma framåt.
– Jaha. Var ligger framåt?
Ja, och sådär kan en konversation pågå i nån timme eller så. Andra funderingar är – varför dricker man? Varför leker man? Hur leker man? Varför finns Lego? Vad är själen för nåt? Varför heter jag Rufus? Varför ser man inte dagis härifrån? Vad är yoghurt gjort av? Varför har jag slutat med napp? Varför bor man? Var är våren nu, när det är vinter? Varför fyller man år? Varför har vi så många kartonger hemma?
Den sista går ju i alla fall att förklara – för att vi packar ihop vårt hem.
Min ständiga och mest övergripande fråga är – varför är det så oerhört långt kvar till maj?
Det får vi ordna! Snarast.
Känner att jag måste få träffa de där ungarna snart! Kram
Rufus alltså, störtskön helt enkelt!