Jag gillar egentligen inte ordet svaghet, men jag kommer inte på något bättre ord just nu. ”Utmaning” är inte tillräckligt kraftfullt och är för smetigt i sammanhanget. ”Problem” beskriver inte heller riktigt vad jag är ute efter – det är mer komplext än så.

Så det får bli svaghet.

Jag tänker på det här med att kommunicera sitt soloföretag. Som egen (eller när du ska kommunicera ett mindre företag) är du, som person, det tyngsta du har att utgå från. Du kan informera om produkter och tjänster – men det är först när du knäcker hur du själv kommer in i kommunikationsbilden som det sprakar till. Det är ju du som skapar business och samarbeten, det är du som skapar förutsättningen för att berättelser ska uppstå – du är företagets liv, du bygger storyn. Bit för bit, varje dag.

Mänsklighet. Personlighet. Kommunikation. Samarbeten. Storytelling. I en enda stor “hela havet stormar”-lek utan slut.

Vi jobbar på och jobbar hårt och då och då skiner det igenom: det visar sig att vi är långt ifrån perfekta (du som upplever att du trots allt ÄR perfekt, får gärna höra av dig och berätta hur det känns!) – varken som människor eller i sättet vi driver våra verksamheter på. Vi begår misstag (vissa begripliga, andra mycket märkliga – inte minst för oss själva), vi är glömska eller slarviga, vi är ostrukturerade eller detaljfixerade. Vi förlorar oss i saker vi njuter av, men som inte tillför businessen något. Vi är bra på att bygga relationer, men har svårt att underhålla dem. Vi avskyr att sälja, har svårt att sätta pris, är konflikträdda eller för burdusa. Vi gråter ibland, skrattar ibland, har svårt att sova, hatar att gå upp på morgnarna eller jobbar hela tiden. Vi är deppiga, hysteriska, lata och hyperaktiva.

Och så vidare.

Min poäng är: vi har massa svaga punkter, var och en av oss. Vi har akilleshälar, stora som luftballonger ibland. Vi kompenserar med att vara helt oslagbara på andra områden – jag är inte på något sätt orolig för oss. Men vi kan använda våra hälar och förvandla dem till fantastiska små berättelser.

Att våga prata om våra utvecklingsområden, berätta om hur de påverkar oss, hur de präglar oss i vardagen är befriande! Att göra kommunikation av våra vobbly dimensioner berör och skapar igenkänning – men framförallt: det är extremt befriande att få det ur systemet.

Sluta vara rädd för dina ”sämre” företagarsidor – bejaka dem och använd dem. Formulera och ge dem kontur och ett språk, skicka ut dem i etern och låt dem möta andra som kanske känner likadant. Kan ni hjälpa varandra? Igenkänning är läkande.

Storytellingens dramaturgi ligger i förflyttningen mellan olika lägen, i kaoset och tumultet – inte i det perfekt polerade. Där rör sig inget.

Där står allt stilla.

Några storytelling-tips på vägen mot modigare kommunikation:

  • Skriv ner alla sidor hos dig själv som sätter käppar i hjulet för dig i företagsvardagen – och börja gräv. Hur kan du vinkla och vrida och vända. Brodera gärna ut i längre texter – då har du redan gjort halva jobbet! Storiesarna är på väg ut…
  • Använd humor och självdistans när du mejslar fram texterna. Var öppen och ärlig med frustrationen, ledsenheten, ilskan, dråpligheten, galenskapen.
  • Väg orden, flytta på orden, testa dig fram. Var modig!
  • Ta processen som en övning i självinsikt när du ändå håller på. Finns det saker som faktiskt går att förändra? Om du vill.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: