Ett möte, ett flöde av ord. Jag ställer frågor – klienten svarar, berättar, utvecklar, djupdyker. Lägger ihop mosaiken till ett vackert och personligt mönster. Vi lägger varsamt bit bredvid bit och samtalet böljar mellan oss. Studsar och hoppar. Vi har glömt bort tiden och att den kan gå, för det känns som att den står stilla.
Och så händer det: ryset. Smyger upp från nacken nånstans, fortplantar sig över armarna, ner över låren och jag skriker “Där! Där har du det!”. Vi tittar båda förvånat på varandra med ögon som suddas ut av tårar.
Vi har hittat ådern, den underliggande pulserande platsen som börjar allra allra längst där inne.
Vi har hittat storyn.
Den fysiska förnimmelsen av något som berör går inte att förneka och passerar aldrig obemärkt. Det finns nästan inget tydligare än den kroppsliga reaktionen, det är intuition i fysisk form. Intuition som tar sig ända längst ut på vårt skal, på huden och den upplevelsen kan inte ljuga: det som just skett har en betydelse. Och det som har en betydelse har en mening.
Och det som är meningsfullt för dig blir innehållsrikt för andra.
Så. När du söker efter dina stories, oavsett syfte: följ ryset.
För ryset ljuger aldrig.
Det visar vägen till platser där det bränns.
Senaste kommentarer