Februari 2020: Här kommer “göra-knepen” som får saker att förflyttas

Well hello dear fellow resenär!

Jag har skrivit om det tidigare: görandet som ångestdämpande åtgärd. Det är nåt med passivitet som göder känslan av otillräcklighet, håller du med?

Det man gör kanske inte blir bra, inte blir som planerat, inte blir som man vill – men görandet i sig lättar åtminstone på trycket. Snack blir lätt till fritt svävande ”borden” och ”måsten” och olusten växer till en känsla av oduglighet.

Hur kommer man över den där puckeln då? Hur lämna snacket och kliva in i verkstaden?

Det finns säkert massa smarta psykologiska tankeknep som ska funka, sänka trösklarna och så vidare. (Typiskt råd: Lägg fram träningskläderna kvällen innan! Har aldrig funkat på mig. Jag bara kliver över dem och fortsätter mot kaffet…) Jag vet inte allting – men jag har erfarenhet och förslag som du kan prova.

Jag har ju nämligen stött och blött ämnet – med klienter och kunder och mig själv – under många år. Och jag kan sannerligen konstatera att det är en sak som alltid funkar: att bara göra.

Så om du ska skriva text för din egen webbsida, starta upp och underhålla din närvaro i sociala medier med olika texter, skriva en bok, artiklar, bloggar, kommunicera på vilket tänkbart sätt som helst… så är enda vägen dit att sätta dig och faktiskt skriva. Det är först när du lägger bokstav till bokstav som det blir ord bredvid ord och till slut: någon form av resultat som får dig att förflyttas. Om du sen slänger all text i papperskorgen spelar inte så stor roll – den insikten är också värd något. För vad var det som kändes fel? Stanna upp, identifiera och reflektera – du har lärt dig något.

Det är förflyttningen vi vill åt, att sluta stå still – endast görandet kan fixa en sån sak. Det är omöjligt att inte lära sig saker när man producerar text.

Alla former av görande – prova det här!

Det här tycker jag går att applicera på alla former av görande i tillvaron. Det är mer energi i att ha dammsugit än att prata om att man borde. Det känns bättre att gå på festen, även om man inte var sugen – för alltid händer det något. Det känns bättre efter morgonpromenaden än före.

Jag vill därför slå ett slag för själva görandet som metod för att komma igenom. Komma igenom ångest, meningslöshet och onda tankar.

Så om du sitter med något du inte är sugen på. Om du frågar dig själv varför du inte kommer igång med skrivandet, varför du inte kommunicerar mer eller oftare, varför du inte orkar eller vågar testa något som du ändå känner starkt för… prova det här:

Skriv ner alla dina trista ”borden” och dåliga samveten – kanske främst de som gäller skrivande och kommunikation i det här fallet, men du anpassar så klart efter egna behov.
Skriv några reflekterande rader om varför du tror att de inte blir av. Gå på detaljer, inga svepande förklaringar som ”jag har inte tid”, du har ingen nytta av för generella bedömningar av ditt eget beteende. Bättre då med ”Jag tycker det är svårt att få till bra formuleringar och då slutar jag skriva.” Den förklaringen identifierar direkt vad du kan jobba vidare med för att lösa upp knutarna.
Skriv sen några rader om hur du kommer att känna när respektive listpunkt är avklarad. Beskriv känslan i kroppen och vad det kommer att få för konsekvenser att du kommit vidare med just den här grejen. Vad kommer det innebära för dig? Till exempel: “När jag fått ut webbtexten kommer jag att kunna höra av mig till tre personer i mitt nätverk samt posta ut länken på LinkedIn.”
Prioritera din lilla (eller stora…) lista. Vad är smartast att börja med? Vad får störst effekt?
Sov på saken – men innan du somnar – ägna några minuter till att resonera i huvudet och berätta för dig själv att du imorgon kommer att inleda dagen med att börja göra den första punkten på listan. Tala om för dig själv att det inte är förhandlingsbart.
Vakna – och gör! Ge det en timme. Minst.
Efteråt: stanna upp och känn efter – vad händer i dig? Något har rört på sig – vad? Känn skillnaden i de olika tillstånden. Vad exakt var det som frigjordes?
Beskriv den känslan genom att skriva några rader om den.
Släpp allting under resten av dagen och läs dina känslorader rader innan du går och lägger dig.

Lägg gärna på minnet att görande föder görande. Och jag vill vara tydlig med att det inte gäller prestation här. Det är en jävla skillnad på prestation och görande. Vi måste koppla bort dessa två från varandra. Det är inte fråga om att göra perfekt eller fulländat eller mycket eller bra. Det är fråga om att inte stå still – en oerhört viktigt distinktion.

Tänk så här: vatten som står stilla blir giftigt. Det tappar sitt liv. Det är den principen vi vill applicera. Rörelsen skapar liv.

Vad jag har gjort…

Okej. Så. Mycket snack. Vad har jag gjort då enligt ovanstående princip på senast tiden? En hel del faktiskt.

Jag kände mig ensam, så jag har inlett samarbeten – bland annat hållit en workshop i skrivande som personlig utveckling med ett alldeles innerligt och mäktigt resultat. Det blir en till i september, men vi vet inte när. Kontakta mig redan nu om du är intresserad av en plats.
Jag har slutat hålla egna workshops på utsatta datum – Kreativ kommunikation för egenföretagare. Det spelade ingen roll att jag var ute i god tid, snackade och ”marknadsförde” och hade mig, det var svårt att få ihop folk som kunde. Det tog för mycket energi så nu laddar jag om! Till hösten samlar jag istället namn på lista och hör av mig så att vi gemensamt kan sätta ett datum och på så sätt få ihop en grupp. Maila mig om du vill vara med på listan: frida@skrivplaneten.se – kommer nog inte gå ut officiellt med vilka datum det blir i så fall nämligen. (Jag en härlig person anmäld till 23 april – så den kommer jag att köra även om vi bara är två. Hojta om du vill haka på.)
Jag kommer istället satsa på att komma ut i världen med en anpassad workshop – Kreativ kommunikation för mindre företag. Den riktar sig till företag där alla i gänget kommunicerar på olika sätt. Jag kommer till er eller ni till mig – en heldag som sätter igång grejer och ger ringar på kommunikationsvattnet. Garv, galenskap, skarpare storytelling och nya perspektiv.
Och sist men inte minst: jag har avsatt två veckor för att BARA skriva på min bok. Det har jag aldrig gjort i mitt liv. Det har bara gått fyra dagar, men det har satt igång en hel del kan jag säga…

Så jag säger – om du tycker om dig själv: gör.

För när du respekterar din kreativitet, så respekterar den dig tillbaka. Jag menar… det heter ju inte “liv och rörelse” för intet?

Hej så länge!

/ Frida Spikdotter Nilsson