I den här samtiden verkar vi älska att byta namn på jobbiga saker för att få dem att försvinna. Ett sorts vuxensätt att ljuga så att vi tror oss själva. Alternativa sanningar, så att säga. Den moderna människans problemlösning. På samma sätt försöker jag formulera om det faktum att jag är på väg mot ålderdomen med stormsteg. Inte klimakteriet väl? Inte jag. Som är 25 år. Inte ens förklimakteriet helst. Det måste finnas ett förstadie som inte känns lika definitivt? Därför vill jag härmed deklarera att jag INTE är på väg in i övergångsåldern. Inte riktigt än. Än så länge är...

Det är fredag, sitter ensam i soffan och jag tänder några ljus för jag älskar levande ljus. Och lågor och öppen eld. Helst brasa, helst utomhus, när det tar sig rejält, gärna på gränsen till livsfarligt. Älskar "på gränsen till livsfarligt". Ikväll får jag nöja mig med de tysta ljuslågorna som står där bredvid teven, alldeles stilla. Som en förnimmelse av verkligheten utanför betongen, en vag koppling mellan mig och de fyra elementen (ej lägenhetens fyra: kökselementet, det lilla i badrummet, vardagsrummet och i ungarnas rum - utan mer det basala, NATUREN som vi säger). Läser ibland om partiklar....

Jag går genom mörkret mellan de höga svarta träden och det är så där isigt som du inte tycker om. Hade du varit här hade du velat hålla min hand hårt för du är rädd för att halka. Du gillar inte fruset vatten. Jag, å andra sidan, gillar nog vatten i alla former. Jag är inte rädd för varken mörker eller is. Eller kyla. Bara rädd för avstånd. Det är lite av ett problem jag har, som du vet. Jag vill gärna vara nära. Och när det är långt borta blir jag lite... jag vet inte riktigt vad jag...