Efter att jag lämnat barnen imorse åkte jag in till stan och mötte upp min skrivpolare för att… ja… kräkas. Och dricka latte. Saker man gör dagarna efter man fått kicken, I guess. Hon lyssnade och höll upp mitt hår när jag spydde (alltså, detta är bildligt). Sen tog vi en promenad och bokade in ett par skrivtimmar ihop redan på måndag morgon.
Sen köpte jag en ny mössa och en halsduk. Ty världen kan vara kylig ibland.
Sen gick jag ner mot Stureplan, men inte förbi. Inte bort mot kontoret. Den delen av stan känns lite bränd, i alla fall för ett par veckor framöver. Måste pausa innan jag börjar återerövra den platsen. Jag mötte upp M. Vi åt lunch och gick till Kungsträdgården och tog en kaffe. Höll händer. Skrattade åt hela situationen och drömde framåt. Hans styrka åkte genom hans händer och in i mina. Hans leende och positiva vibbar spred sig in i mitt hjärta. När vi skiljdes åt lovade jag att inte gå rakt ner i Nybroviken utan att först ringa och kolla med honom att det är okej.
På väg mot t-banan kom ett sms. “Om du får för dig att titta i din navel och tycka stackars mig, kan du glömma det direkt. Tänk vad du har gjort det här sista året! Fokusera på vad du vill göra nu.”
Fina mamma. Hon fick ett svar. “Puss! Har haft frukost m skrivkamrat och stärkande lunch med M. Jag skrattar idag. Jag har planer och framtid, underbar familj och fina vänner!”
Sen kom det ett till som jag inte citerar här. Men det innehöll ord som “fuck” och “jävel” och “uppäten av vargar”. Det kan vara så att jag och min mor är släkt.
Nu ska jag gå ut i solen igen. Ska gå och köpa gymkort. Ska bara slutföra min senaste Spotifylista.
Den heter Fuck off.
Min mamma. Hon är bara så… ja… hon är min mamma, helt enkelt. Den bästa. Puss, Miran!
ha ha, allt kommer hemifrån. Nu vet jag varför du är en sån skön brud!:-)
Din mamma är sjukt rolig. Och klok! Uppäten av vargar vill jag höra mer om. 🙂 puss