Skrivövningar är livets salt. Små juveler som gnistrar i tristessen. Det bästa är när någon annan pekar med hela handen och talar om vad som ska skrivas.
Här är resultatet av en sån handpekning från min mentor, lektör och skrivräddare Clara Diesen på SkrivOrangeriet.
Uppgiften var, i förkortat format: skriv om en vändpunkt.
Så jag gjorde det.
Du går ut på balkongen en stund. Du kan inte vara kvar i lägenheten. Den är för liten och allt som händer i den är för stort.
Jag går åt andra hållet och låser dörren. Jag vet inte hur man gör det här, för jag har aldrig gjort det förut.
Mina händer darrar lätt. Jag vet inte om det är skräck eller förväntan. Tankarna står stilla och tunga och väntar, som stenstoderna på Påskön.
När jag kan andas igen går jag ut till dig. Du står lutad över räcket med en cigg i handen, ser ut över berget och den lilla skogen in mot stan.
När du hör mig vänder du dig om. Dina ögon frågar alla frågor samtidigt.
– Det där blir din sista cigg.
Du blinkar. Något vackert skymmer din blick.
Jag håller upp den oansenliga stickan som rymmer resten av våra liv.
Du kommer emot mig.
Ännu en tid är det bara vi.
Och vi har ingen aning om vad som kommer sen.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer