Igår kaos och hotande odjur. Idag… Nåt helt annat.
Började morgonen med en joggingtur som höll på att ta kål på mig. Vinbantningen i bersån har satt sina kroppsliga spår. Det kommer ta ett tag att komma i form igen. Sen spädde jag på det med att dra igång jobbmailen på allvar och det visade sig att folk, trots semestertider, började svara på saker som jag skickade! Suck. Är folk inte lediga liksom?
Men när jag fått de där två sakerna gjorda, kände jag hur det började ordna upp sig i själen. Känslan av kontroll. Jag har koll på läget. Och då plötsligt kom semesterfeelingen. Jag måste tydligen jobba lite för att känna mig extra ledig. Jag har inga som helst problem med det.
Tog mig in till stan och mötte upp M och hans pappa (som är här på besök). På väg ut mot Fotografiska, där vi skulle ses, så kom ett lyckorus. Det passerade, tillsammans med de mötande turisterna. Folk med barnvagnar och kartor och alldeles för korta byxor. Sandaler med strumpor. Mitt i skiten kom lyckomolnet och jag stannade en minut och glodde ut över Stockholm. Vattnet. Båtar.
Friheten har en smak och en doft. Den har ett tillstånd – mellan förädraansvar och pubertalt beteende. Mellan mycket och inget. Mellan måsten och slumpmässigheten. Där finns den.
Och den fanns där idag, precis på Skeppsbron. Den sjönk in som en ren befrielse och skapade små underbara pirr i blodådrorna. Och som jag behövde känna den där känslan, just idag.
Jag och friheten gick där, sida vid sida, bort mot Fotografiska.
Sen kom vi fram.
Och sen kunde jag fortsätta gå, i vilken riktning jag ville.
Det gjorde jag också.
Köp Efter Morris här:
Äsch, ville bara önska skön sommar! Låter som om att du har det rät gött ändå 🙂
Här tar vi dagarna mest som de kommer, älskade K har låååång semster och det känns fortfarande som att vi kommer ha det så här i en evighet till <3
Men varför finns det så många (ursäkta uttrycket och att jag bara slänger ur mig den här frågan utan bakrgrund, kanske går det att förstå ändå?!? Lång parentes men här kommer det ;-)) bajsnödiga människor??? Är så oerhört trött på det. Och förnuft. Var fanken är PASSIONEN???
Det var allt!
Kramar från Sjöstan
Tack detsamma fina du! Ni verkar ha det störtskönt också!
Och ja… var är passionen? Bajsnödigheten… jag gissar att du börjar komma i kontakt med en hel del nya infallsvinklar nu när du är förälder? Jag känner så väl, så OERHÖRT väl, igen den känslan du beskriver. Och den tog redig fart när jag precis fått barn. Det är som att man blir fritt villbråd i idioternas paradis. Alla har rätt att tala om exakt hur det ska göras och hur det EGENTLIGEN går till att uppfostra barn.
Jadu… Om man skiter i andra och kör sin passionslinje, oavsett vad folk säger – jag tror det är det enda man kan göra.
För så vitt jag vet så lever man bara ett liv. Kör hårt med det! Det är ju inte som att man har massa liv kvar när man dör om man har sparat på allt… eller?
Kram och tack för din fina sommarhälsning. Det värmer.
Jamenvisst! Och inte bara de utan också blivande (hur 17 gör man kursiv text på mac??) föräldrar och när jag ändå är i gång passar jag också på att ge en känga till lite alla möjliga människor som är självgoda och dåliga på att ge cred till andra!
I övrigt, acceptans och att följa min egen magkänsla är något jag jobbar febrilt med, hela tiden. Vägra bli bajsnödig 😉
Jahopp, lördageftermiddag och jag och liten J har haft tjejdag – extremt mysigt! Snart fortsätter kvällen med restaurangbesök och upplsutning med K och syskon med respektive. Kan bara bli bra!
Ha det fejnt!
kramkram