Julian och jag slog följe till Globen för att inhandla middagsmat till våra gäster ikväll. För att få allt nödvändigt gjort i frid gjorde jag något oförlåtligt som fick alla föräldrar på ICA att ge mig onda ögat. Julian fick en liten slemmig och helt meningslös sak ur den där automaten som man kan vrida på och som man alltid har tittat undrande på. Typ “vem handlar egentligen saker ur den där tucky maskinen?”. Men tio spänn för trettio minuters lugn och ro tyckte jag var ett billigt pris. Jag slog till.

Då tänkte jag inte på följderna. Överallt inne i butiken stannade barn i varierad ålder och stirrade storögt på killen med världens bästa mamma. Tittade mållöst på honom som på riktigt fick en sådan där vattenfylld orange gummijojo som effekivt suger åt sig damm och grus och som sen blir liggande i “vad-fan-ska-vi-göra-med-den-här-skiten”-lådan.

Föräldrarna ryckte barskt i sina stillastående barn och tittade så nonchalant som möjligt på samma kille. Och sen på hans oansvariga mamma med “hur-kunde-du-svika-så?”-blicken.

Vi drog oss raskt mot kassan. Bakom oss lämnade vi en hel hord med skrikande ungar. “Jag vill, jag vill, jag vill också ha en sån ur automaten!!!”

Dåliga, dåliga jag.

Julian och jag slog följe till Globen för att inhandla middagsmat till våra gäster ikväll. För att få allt nödvändigt gjort i frid gjorde jag något oförlåtligt som fick alla föräldrar på ICA att ge mig onda ögat. Julian fick en liten slemmig och helt meningslös sak ur den där automaten som man kan vrida på och som man alltid har tittat undrande på. Typ “vem handlar egentligen saker ur den där tucky maskinen?”. Men tio spänn för trettio minuters lugn och ro tyckte jag var ett billigt pris. Jag slog till.

Då tänkte jag inte på följderna. Överallt inne i butiken stannade barn i varierad ålder och stirrade storögt på killen med världens bästa mamma. Tittade mållöst på honom som på riktigt fick en sådan där vattenfylld orange gummijojo som effekivt suger åt sig damm och grus och som sen blir liggande i “vad-fan-ska-vi-göra-med-den-här-skiten”-lådan.

Föräldrarna ryckte barskt i sina stillastående barn och tittade så nonchalant som möjligt på samma kille. Och sen på hans oansvariga mamma med “hur kunde du svika så?”-blicken.

Vi drog oss raskt mot kassan. Bakom oss lämnade vi en hel hord med skrikande ungar. “Jag vill, jag vill, jag vill också ha en sån ur automaten!!!”

Dåliga, dåliga jag.

{comment}

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: