Nu är alla papper påskrivna med gamla jobbet. Fallskärmen är utlöst. Jag har en bra deal och står inte på bar backe. Än. Jag faller fritt med min fallskärm ett tag. Under tiden måste jag träffa en coach, det ingår i mitt “outplacementprogram” – ett finare engelskt ord för mänsklig återvinningscentral. De hade lika gärna kunnat kalla det Östberga sopstation, kort och gott.
Herrejävlar. Stackars coach, kan jag tycka. Han eller hon eller den eller det kommer inte få det lätt.
Sen träffade jag syrran i Gamla Stan. Fikade. Promenerade. Shoppade upp ett presentkort jag fått från mamma på min födelsedag. Lunchade. Blev bjuden på en espresso. Fina syrran.
Nu sitter jag på Nybrogatan. Tittar på alla busy snygga människor som passerar utanför med shoppingkassar, barnvagnar, iPhones och take away-lattes. Vart är alla på väg? De ser så målmedvetna ut. De ska nånstans. Det syns.
Det ska jag också.
Jag är redan på väg.
Köp Efter Morris här:
Miran; puss! Emma: tack! K; ha ha ha! Jag tänker; coach me, if you can… 😉
Om du inte har en coach så har jag tips på en som både jag och en väninna använt som är toppen. Hon fick henne genom ett program som hon gick när hon blev uppsagd. Hör av dig om du vill veta mer.
Alexandra
Jag känner inte dig annat än genom din blogg, men jag tycker redan lite synd om din coach.;) You GO, grrl!
Fin dag med fin syster, tack! Puss
Grejen är den att folk tittar på dig också och undrar samma sak! Visste du inte det redan så vet du det nu:-) Kram M