Nu är alla papper påskrivna med gamla jobbet. Fallskärmen är utlöst. Jag har en bra deal och står inte på bar backe. Än. Jag faller fritt med min fallskärm ett tag. Under tiden måste jag träffa en coach, det ingår i mitt “outplacementprogram” – ett finare engelskt ord för mänsklig återvinningscentral. De hade lika gärna kunnat kalla det Östberga sopstation, kort och gott.

Herrejävlar. Stackars coach, kan jag tycka. Han eller hon eller den eller det kommer inte få det lätt.

Sen träffade jag syrran i Gamla Stan. Fikade. Promenerade. Shoppade upp ett presentkort jag fått från mamma på min födelsedag. Lunchade. Blev bjuden på en espresso. Fina syrran.

Nu sitter jag på Nybrogatan. Tittar på alla busy snygga människor som passerar utanför med shoppingkassar, barnvagnar, iPhones och take away-lattes. Vart är alla på väg? De ser så målmedvetna ut. De ska nånstans. Det syns.

Det ska jag också.

Jag är redan på väg.

Köp Efter Morris här:


Prenumerera på nyhetsbrevet: