Hej i hösten!
När jag skriver det här orkar jag knappt lyfta armarna. I flera dagar har jag spikat, målat, grävt, burit, klippt och gått mil efter mil i min egen torpträdgård. Upp och ner, upp och ner med läckande stövlar och handskar med hål i.
Jobbigt på sitt sätt, men hey – fysiskt arbete gör underverk för kreativiteten! När kroppen är i rörelse och hjärnan bara är inställd på en sak: att flytta en 25-kilossäck betong… då är det nästan omöjligt att tänka på något annat samtidigt. Och de där pauserna är helt avgörande för att det kreativa undermedvetna ska få syssla med sitt i lugn och ro.
Därför tänker jag på de här stunderna som “andra sidan” av skrivandet och jobbandet och allt annat tankearbete vi sysslar med för att få livet att rulla vidare. Här finns ett beroendeförhållande som jag behöver underhålla och värna om jag ska kunna fortsätta vara kreativ och välmående i största allmänhet.
Stångas inte – lämna situationen
Det slår sällan fel – när skallen fått göra något helt annat ett tag poppar något nytt upp förr eller senare. En idé, en ny tanke, en annorlunda vinkel på ett gammalt problem. Alltför ofta sitter vi och stångas mot något – en text, en lösning, en motgång – helt i onödan. Lämna situationen och gör något helt annat! Det är bättre investerad tid att ta en paus än att kämpa med något som bara låser sig ännu mer för varje gång du vrider om samma tanke.
När du kommer tillbaka till ditt problem är du, per definition, en annan. Du är en timme äldre (om du är borta en timme dårå), du är inte precis exakt samma som du var nyss. Det kan vara den lilla skiftningen som gör hela skillnaden.
Det är i variationen som saker uppstår, det är i kontrasten som energin finns. Skrev lite om det här. Stångas inte! Gå ut istället.
Lek med omgivningen
En annan sak jag försöker göra när jag pysslar omkring i trädgården är att… ja… hur ska jag uttrycka det? Vara barnslig…
När man plockar upp jordärtskockorna för säsongen kan man till exempel kasta prick med dem i hinken. Gå balansgång när det finns möjlighet, hoppa på ett ben, åk skottkärra, lägg dig i lövhögen du precis krattat ihop. Klipp gräset i en stor liggande åtta och sen springa ett par varv i den. Om en rot vägrar gå av – skäll ut den. Det är befriande!
Plocka en bukett löv och kasta på någon som råkar gå förbi (helst en du känner och som har humor). Hitta ansikten överallt. De finns på stenar, stammar, brädor. Till och med trasiga stövlar har ansikten om man kollar noga.
Och det är kanske precis det: kolla noga. Titta på omgivningen, upplev den på nytt. Lek med den, se den på riktigt. Tunga jobbiga uppgifter blir alltid roligare då.
Och att det gynnar kreativiteten är inte bara en känsla – det finns forskning som visar det. John Cleese skriver om det till exempel. Och jag skriver om att han skriver om det.
Kreativa insikter, poddsnack och en blogg
För nån vecka sen skrev jag det här inlägget på LinkedIn – om hur frustration i Berlin blev en hel ”kurs” på Skrivplaneten. Jag blev nämligen plötsligt nostalgisk och funderade kring livet före och efter mina kreativa insikter.
De Berlin-dagarna blev verkligen ett startskott för mig: jag beslutade att ta tag i min kapacitet på djupet. Att bli modig nog att börja surfa på min egen kreativitet fullt ut. Med allt vad det innebär. Jag har sen dess skapat ett liv som innehåller mer än jag trodde var möjligt. Modet till att starta Skrivplaneten, skriva en roman, säg ja till galna uppdrag, prova andra sätt att skapa workshops på – allt springer ur den dagen jag bestämde mig.
Och det är för att få fler att uppleva samma sak som jag skapade processen Medveten kreativitet. Då och då hör deltagare av sig och berättar att deras vardag har förändrats – och jag hör att de har hittat samma åder som jag gjort. Då upplever jag ren och skär lycka! För jag vet att livet inte blir detsamma efter det. Det blir färgrikare, skarpare och mer levande.
Och just det! Det har hunnit bli en liten podintervju sen sist också. Om du vill höra när jag och förändringsledaren Zozan Bozan snackar om hur storytelling kan användas i ledarskap, organisatorisk förändring och personlig utveckling så går du hit.
Apropå paus… att ta en paus är inte alls detsamma som att göra ingenting… för det går ju inte. En gång fick jag den uppmaningen av en läkare, men jag tror inte att det fungerar så. Vi är kreativa individer allihopa – vi behöver göra och skapa. Men – vi behöver göra det på rätt sätt och med våra egna förutsättningar.
Hej så länge!
Nu blir det uppdrag resten av året – jag kommer att skriva mystisk, rolig och knäpp storytelling varje dag. Ett längre uppdrag hos en kommun som hajar att levande texter skapar stolthet hos invånarna som redan bor där – och lockar fler att besöka, turista och uppleva. Allt börjar i orden… Rätt person på rätt plats, kan man säga. Låt tangenterna glöda i höstmörkret!
Men nyhetsbrev kommer att komma ändå. Och planeten snurrar vidare i maklig takt.
Glad att du snurrar med mig!
Sköt om dig. Och din kreativitet. Eller förresten… det är samma sak.
Hej så länge!
/ Frida Spikdotter Nilsson
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer