Konsten att tänka själv

Julian har en gräslig gräslig skiva som borde begravas i urberget tillsammans med avfallet från Barsebäck. Han har fått den av sin ömma morfar som, tack och lov, köpte den mot bättre vetande. Det var ju Bamse på omslaget. 

Bamse är snäll mot de svaga, har en skithög moral och är gammal kommunisträv. Det vet alla. Han kan väl omöjligt ha tagit på sig att ge ansikte åt eurodiscofierad skitpopmusik från MELODIFESTIVALEN?! Wake up. Tiderna är förändrade. Isen smälter vid polerna och Bamse gör vad fan han vill för pengar.

Och vi som, i alla väder, försöker lära våra barn att tänka själva kan ju inte säga så mycket när han själv väljer skivan som kvällslyssning gång på gång. Men det man inte törs säga kan man åtminstone visa genom att rynka på ögonbrynen.
– Du gillar inte den här väl, mamma?
– Nej, verkligen inte.
– Varför inte?
– Jag tycker det är skitmusik.
– Jag vet, men nu vill jag höra på den och alla tycker olika och man får tycka vad man vill. Det är bara bra att man tycker olika, det vore ju trist om alla tyckte samma, eller hur?

Jag diggar hans sätt att stå för vad han tycker och uppmuntrar alla tankar som tar egna vägar i hans lilla hjärna. Visst.

Men jag tror kanske ändå att Rufus råkar slänga Bamseskivan i toan. Eller ännu troligare; den går av på mitten i en mysko liten explosion som uppstår när Julian är på dagis.

Det är ju sånt som händer.

Julian har en gräslig gräslig skiva som borde begravas i urberget tillsammans med avfallet från Barsebäck. Han har fått den av sin ömma morfar som, tack och lov, köpte den mot bättre vetande. Det var ju Bamse på omslaget. 

Bamse är snäll mot de svaga, har en skithög moral och är gammal kommunisträv. Det vet alla. Han kan väl omöjligt ha tagit på sig att ge ansikte åt eurodiscofierad skitpopmusik från MELODIFESTIVALEN?! Wake up. Tiderna är förändrade. Isen smälter vid polerna och Bamse gör vad fan han vill för pengar.

Och vi som, i alla väder, försöker lära våra barn att tänka själva kan ju inte säga så mycket när han själv väljer skivan som kvällslyssning gång på gång. Men det man inte törs säga kan man åtminstone visa genom att rynka på ögonbrynen.
– Du gillar inte den här väl, mamma?
– Nej, verkligen inte.
– Varför inte?
– Jag tycker det är skitmusik.
– Jag vet, men nu vill jag höra på den och alla tycker olika och man får tycka vad man vill. Det är bara bra att man tycker olika, det vore ju trist om alla tyckte samma, eller hur?

Jag diggar hans sätt att stå för vad han tycker och uppmuntrar alla tankar som tar egna vägar i hans lilla hjärna. Visst.

Men jag tror kanske ändå att Rufus råkar slänga Bamseskivan i toan. Eller ännu troligare; den går av på mitten i en mysko liten explosion som uppstår när Julian är på dagis.

Det är ju sånt som händer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *