Känslan av kontroll

En sak som slagit mig gång på gång den senaste tiden är hur jag numera känner så tydligt hur jag går ut och in i lägen. Jag vet inte om det beror på det senaste krisåret eller om det är min aktningsvärda ålder som tagit mig hit. (Jag gillar att hänvisa till krisen dock. Det är som att den får en mening om man gör så. Det är ju mycket mindre dramatiskt om den här typen av insikter hade kommit ändå, utan att kosta ett skit. Nej. Jag inbillar mig att det beror på processen och att jag är så oerhört mycket klokare nu, på andra sidan.)

Jag ska förklara. Försöka.

Tidigare i livet gick jag bara omkring och existerade mest hela dagarna. Den ena känslan efter den andra drog förbi och det var oftast först efteråt jag förstod att den hade gjort det. Det var alltid efteråt, flera dagar senare, som jag insåg att jag inte var så uppåt i, till exempel, torsdags. Det var heller aldrig så att jag egentligen förstod varför jag inte var uppåt den torsdagen. Jag bara konstaterade att det var så. Sen gick jag vidare. Och så upprepade det sig. Månad ut och månad in. Jag kom aldrig fram till nåt. Jag kom aldrig vidare.

Nu är det annorlunda. Nu kan jag tydligt känna hur svänget kommer. Jag kan gå runt och ha hyfsat bra självförtroende och kliva rakt in i en situation som tar mig ur den där känslan. Omgående. Och tvärtom givetvis. Från lågt till larvit högt på bara någar minuter. Och jag kan genast se vad som gör det och varför det blir så. Jag sjunker snabbt och flyter upp med distinktion.

Vet inte om någon känner igen känslan, men den är hur som helst väldigt användbar. Jag förstår mig själv på ett hyggligt sätt, jag kan läsa av omgivningen med mig själv som utgångspunkt och har börjat kunna sålla bland situationerna som jag vill befinna mig i. Till och med börjat kunna kontrollera mina reaktioner. Och jag känner mig ett uns visare, även om det kanske bara är en illusion.

I sånt fall är det en rätt bra illusion.

2 reaktioner på ”Känslan av kontroll

  1. Fast det där ÄR så klart ingen illusion. Det är verklighet, i allra högsta grad. Svåra situationer, kriser och sådant får oss ofta att skärpa våra sinnen och bli mer medvetna och uppmärksamma på vad som händer och sker i vårt inre, men även runt omkring oss, skulle jag säga. Kriser innebär ju ofta vändpunkter i livet. Och vändpunkten i sig handlar väl till stora delar om att stanna upp, granska och rannsaka, att se saker som man inte har sett förut, och att se på saker på nya sätt. Att se sig själv i ett nytt ljus. Och att kanske se på sig själv med lite mildare, snällare och mer förstående ögon.

    Absolut att allt det här gör dig visare, klokare, mer nära dig själv! Var glad för detta, vännen! För jag tror verkligen inte att det händer alla – långt ifrån! Det är smärtsamt många som i kriser och svåra stunder alltid lägger locket på, blir än mer inbundna eller än mer utåtagerande och självdestruktiva utan att någonsin förstå ett uns av vare sig sina inre liv eller hur de fungerar i interaktionen med andra i omgivningen. Tro mig, jag har träffat på några….

    För att använda en sliten fras, men den är ju så sann, så jag kan inte låta bli: Den ursprungliga betydelsen av ”kris” är ”utveckling”.

    puss på dig, kloka vän!

  2. Tack, Maria. Fina du. Du har rätt. Jag är en annan nu, på så många sätt. Och det bästa är att jag är ganska nöjd med den personen jag blivit. Även om det kostat mycket. Bra saker är oftast dyrare än de som man bara får gratis. Eller köper på Clas Ohlson…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *