Han gav mig en bit av mig själv

Barnen och jag gick direkt från dagis och skolan till Årstas centrala punkt för dagen; bageriet. Vi hämtade The cake. En grön med mitt namn och hjärtan på.

M kom med barnen och vi åt middag tillsammans. Sen åt vi tårta. So far so good.

Sen fick jag ett paket. Ett till synes obetydligt litet boklikt paket. Den finaste, mest betydelsefulla present jag någonsin fått. Och det är nu det blir svårt. För jag hittar knappt orden.

– Ja, du ser ju att det är en bok. Så jag kan ju redan nu avslöja att det här min absoluta favoritförfattare, den som påverkat mig mest av alla.

Helt övertygad om att det är ett stort verk av en engelsk författare (och med ”shit-jag-måste-läsa-allt-det-här-på-engelska”-ångest) tar jag av papperet och ser titeln som känns jävligt bekant. Men det tar tid för hjärnan att koppla ihop alla trådar. Den kopplar titel till omslagsbild men det är först när författarnamnet blir synligt som jag förstår vad det är jag håller i.

Det är jag.

Det är min blogg. Från första inlägget den 7 februari 2007 till den 31 augusti 2010. 384 sidor. Inbunden. Med omslag. Med torpdörren. Med mitt namn. Med utvalda kommentarer på baksidan. Mitt liv. I en bok. Det är en bok. It’s a book. It’s a fucking book.

Det är M’s värdefulla tid. Det är hans tankar på mig. Det är hans kärlek. Det är hans tro på mig och det jag gör, hela min person. Han tror på mig. Det är någon som sett mig. Det är någon som förstått mig. Det är mitt förflutna, det är min framtid, det är mina ord. Det är helt obeskrivligt. Det går verkligen inte att fånga allt som ligger i det här.

Han har förstått något som inte ens jag har gjort.

Jag kunde knappt ta in nåt annat från den sekunden. Barn kom in och ut i köket. Jag la upp mer tårta, tröstade Rufus, pratade med M’s dotter men jag minns inte om vad.

Sen gick de för det var läggdags.

Och nu sitter jag här. Med mig själv i knät. Bläddar lite. Tittar på rubrikerna. Stryker handen över omslaget. Och kan inte sluta tänka på M.

Min älskade M.

Du har givit mig en bit av mig själv och det finns så mycket som jag vill ge tillbaka.

Till dig. Bara dig.

11 reaktioner på ”Han gav mig en bit av mig själv

  1. Det är så otroligt fint att jag är helt tårig här på tunnelbanan. Att lyckas sätta fingret på, och tillichmed binda in essensen av någons innersta. Vilken man!

  2. Sitter på kontoret med tårar i ögonen.
    Det är förstås inte bara presenten, vilken är helt fantastisk, utan hur du sätter ord på det. Jädra vad gött att ni hittat varandra..

    Varm tanke till dig idag och stort grattis i efterskott till dig igår.

    kram

  3. Bella: tror kanske inte jag behöver fler presenter. Det här är mitt livs peak på den fronten. Sara: ja, jag förtår inte att det här händer mig av alla människor, Pi: fina du. Tack för grattis och fina ord. Tänker på dig (er…) ofta.

    Kramar till er alla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *