Mot strömmen

Imorse när jag lämnat barnen åkte jag in till stan. Till min skrivande väninna som frilansar och sitter hemma och jobbar. Vi har bestämt att köra lite ihop, parallellt, för att komma vidare med våra respektive projekt.

Så jag klev av vid Centralen och började gå mot Kungsholmen. Plötsligt så slogs jag av att jag var den enda som gick åt motsatt håll. Alla andra rörde sig in mot stan, som en flod med folk. Och där gick jag, som en liten jävla pain in the ass, som alla blev tvungna att väja för. Tomma blickar. Fokuserad marsch. I takt med tiden. I takt med de andra som också går i takt. Dunk, dunk, dunk. Stöveltramp. Alla mot samma punkt. Mittpunkten. Där man räknas.

Jag går åt andra hållet nu. Har ingen tid att passa, inget självklart mål och kan gå i vilken riktning jag vill.

Frihet.

Frihet under ansvar.

5 reaktioner på ”Mot strömmen

  1. Mrs H; ha ha ha! Kloka kvinna. Såklart! Tack fina du. Anna J; Puss! Du är inte klok. Som vanligt. Kan avslöja, utan att säga för mycket, att det är mycket verkstad och mindre snack sen ett par dagar tillbaka…

  2. Tider att passa har du haft och kommer att ha så det räcker och blir över. Som du skrev tidigare så önskar man sig alltid mer tid. Njut!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *